Tänker på hur det var...
Tiden har för mig stått stilla sedan den 4/8-03, minnena lever kvar än idag, tänker på dig varje dag! Det finns inget gå vidare för mig, jag går ingenstans utan dig! Salta små tårar jag fäller sällan, men när dem väll kommer ner från min kind, så är det för dig, jag saknar dig så att det inte finns någon som någonsin kommer att förstå hur mycket jag saknar dig! Det finns ingen annan som är värd mina tårar mer än du!
Det kommer aldrig någonsin att finnas någon som betyder lika mycket för mig som du gjorde/gör. Som många gånger förr har jag sagt dessa ord, för mig är du inte död! Du kommer aldrig någonsin att vara död i mina ögon, för mig lever du kvar inom mig. Dem 4/8-03 var jag hos min bästa vän, blev hämtad den 5/8-03 fick veta när jag blev hämtad! Mamma sa till mig att jag skulle behålla min kudde inne i bilen, men jag förstod inte varför, jag kunde ju lägga den där bak!?
Men tog med mig den in i bilen, då jag fick se min bror. Helt förkrossad han satt i baksätet. Jag
förstod ingenting, så satte sig mamma och bakade ut bilen på vägen. Samtidigt som jag frågar "Varför är Johan ledsen? Oh var är pappa?" Jag såg hur tårarna började komma i mammas ögon, "Pappa är där hemma, han mår inte så bra" Hann tänka mycket, under de få sekunderna innan mamma sa vad som hänt! "Farfar dog igår..." Jag ville inte förstå, jag ville verkligen inte lyssna! "Men det var bäst så efter allt lidande, han somnade stilla in när farmor var vid hans sida" Nu förstod jag varför jag skulle ha kudden, tårarna kom som ett vattenfall, det fanns inget slut.
Enda sedan den dagen har jag varit halv! För halva jag är i himlen, jag fick trösta mig med att Nina min älskade kanin som dog året innan inte var ensam i himlen numer! Men det hjälpte bara lite, jag försökte de första dagarna att förtränga det som hänt. Jag ville inte inse att du var borta och att jag aldrig mer skulle få träffa dig. Men när jag träffade farmor, så förstod jag att du var bort, du fanns inte vid hennes sida, inte fysiskt men psykiskt!
Men sen efter ett par månader följde jag med mamma till hennes jobb för att hjälpa henne, då fick jag se en skyllt där de stod Allan Andersson och Ingbritt Andersson, fick då för mig att du hade flyttat hit och att du inte var död. Men sen slog mig tanken mig att varför skulle du flytta ifrån allt och alla oh farmor? Bara lämna oss alla? Nej, det stämde inte, men jag önskade så att du skulle komma ut från porten! Fast ändå inte, det var farmor som skulle gå vid din sida inte den där Ingbritt!
Men jag har nu efter snart 4 år börjat inse att du inte kommer komma tillbaka, men att vi kommer träffas igen. Jag vet och jag längtar så! Vill att denna dag ska vara idag. Varje morgon när jag vaknar önskar jag att du ska ringa, att du ska visa att du liksom fortfarande finns. Men du behöver inte, för du finns alltid hos mig FARFAR<3
Du fick mig att...
Du fick mig att skratta när jag helst ville gråta. Du fick mig att le när kinderna var våta. Vissa sviker andra bedrar, men vissa personer finns alltid kvar. Tack för att du fanns/finns för mig. Tack för allt du gjorde och gör. Tack för att du lyssnar på mig när ingen annan hör. Du har hjälpt mig att klara allt som är svårt. Du har lärt mig att skratta åt det som är hårt. Du var den bästa vän man kunde tänka sig, men så togs du bara ifrån mig. Plötsligt fick jag stå, stå på egna ben. Utan en vän vid min sida. Älskar dig farfar, du var och är min bästa vän<3
Sommarfest!
Idag var det iaf dags för den årliga sommarfesten, som man längtar till varje år! Fast i år så hade vi dock inte så stor tur med vädret, men man kan ju inte få allt man vill, då vi kom fram till att den svenska sommaren är lite charmig! Det var då tur att morfar hade byggt in ute platsen, för som de regnade! Vi kunde ju nästan simma! Det blev då snabbmat idag, då vi fick springa i regnet mellan tarassen och uteplatsen, men kul hade vi!
Så otroligt många skratt det blev idag, vi blev dessutom lite smått ovänner om alla de idioterna till föräldrar som bor längre ner på min gata, de borde liksom ta mer ansvar för sina barn.
Sen efter alla den goda maten, ahha då papporna hade grillat under parasollet så blev det fin väder, och vi käkade jordgubbar och annat gott! Sen blev det skratta och kaffe på det! Sen kom vi fram till att vi skulle ha vår årliga bol-tävling, där vi delade in oss i lag:
Anne, Lotta och mammsen
Åsa, Tette och Erik
Patrik, pappsen och brollan
Morfar och Dan!
Mormor och Jocke stod över i år! Men de kan vara så ibland, men de hejade på iaf! Hela tävlingen vann morfar och Dan! Men mitt lag kom iaf på tredjeplats!
Sen hoppade vi in i värmen på uteplatsen och tog fram filtar och annat mysigt. Käkade lite godis och snackade skit och bjöd varandra på några fina skratt!
Det kanske är någon som vill kolla på bilder från kvällen!? Kolla isf in http://stuttsi.bilddagboken.se/ där finns en del!
Längtar redan nu tills nästa gång vi ska ha sommarfest och naturligtvis tills nästa träff överhuvudtaget! Älskar er allihop så otroligt mycket! Tack för en underbar dag!
Varför kan jag inte...
Farfar jag vill bara ha dig tillbaka, du var den enda som förstod mig till 100 % när du var hos mig var det inga bekymmer, om det kom några problem så löste vi dem tillsammans. Nu när du inte finns här mer, då kommer alla problem, vet inte vad jag ska göra.
Tidigare hade jag inga bekymmer, men nu när man blir äldre och äldre. Då kommer allt, jag vill inte bli vuxen, när man var liten hade man inga bekymmer. Vill ha tillbaka den tiden som varit. Men den kommer aldrig komma igen!
Var vid din grav idag, minns att du och jag brukade gå där igenom när vi var ute och gick, det kändes som om du var så nära, att du var där vid min sida. Då jag samtidigt mins att jag sa "Känns bara så onödigt att gå hit, farfar finns med mig vart jag än går, jag behöver inte gå hit för att skänka mina tankar till farfar"
För er andra var han Allan Andersson, men för mig är han FARFAR<3
Family time<3
Så klart så har jag snackat med alla mina små sötnosar idag, ni betyder så mycket för mig! Tänk så mycket besvär bara för en present, tänka sig Tina och Tette är ute och handlar! Ja men det slutade bra iaf!
Dock haft en ytterst trevlig kväll med familjen, satt ute och käkade, snackade skit och lite så. Stackars min lilla morfar har varit på sjukhuset idag, inget skoj. Men som tur var så var allt bra, eller ja så bra som de kan bli!
- Vad gjorde du i fredags?
- Hrm ja jag vevade fiske lina i 3h! haha
Snacka om att inte ha något liv, men det var bara för att Simon och Johan är så söta. Min bror och hans kompis är så söta, frågade så gulligt och jag kunde hjälpa dem.
Satt sedan ute och snackade skit och lyssnade på alla de gulliga låtarna som jag fått av Pontus, Stefan och Mattias! Så sött, men man blir ju förvirrad om man lyssnar noga på texterna!
Sitter just nu och tänker på hur jag ska göra, och på vad jag ska göra imorgon. Men jag kommer dock inte fram till något, kom på att det är idag jag ska göra det! Mammsen kom dock på att jag måste sy mina gardiner, hrm liksom Jippi vad skoj eller inte! Får nog snart nanna kudden?
Kärlek i evigheters evighet!
Men dit lidande tog plötsligt slut, en lättnad för både dig och mig. Den sista tiden vi fick tillsammans var jobbig, men ändå så underbar jag fick tillbringa den tillsammans med dig och det kommer jag aldrig glömma.
Kärlek i evigheters evighet jag har till dig farfar. Min kärlek jag givit till dig jag aldrig kommer ta tillbaka och kärleken som jag skänker dig nu när du inte är mig nära, den kommer för evigt fortsätta flöda!
Att se er två tillsamman farfar och farmor så lyckliga gör ont i bröstet, att veta att ni inte längre får vara tillsammans. Farmor saknar dig lika mycket som jag! Jag vet! Men ni åter igen kommer träffas, jag vet jag kommer få spendera tid med er i evigheters evighet om ett tag!
Göteborg - Mamma Mia!
Dag 1 ~ 07-05-17
Haft det helt sjukt underbart, bott på hotell i två dagar är ju aldrig fel! Trevligt sällskap också, hela släkten men delade rum med kusinen Joakim! En tråkig men ganska så lugn bilfärd, upp i inte så roligt väder! Regnade gjorde det dock hela tiden typ, men vi kom fram. Efter att ha stannat två gånger!
Kom vi fram. Då alla sen störtade in på sina rum och fixade till sig, skulle ju iväg och kolla på Mamma Mia! Helt sjukt underbart skoj skulle de bli, mormor och Jocke skulle då ha öronproppar. Tette fick uppdraget att fixa det, så hon sprang efter killen som sålde dem.
Frågade då "Ursäkta mig vad kostar dom?" han var vänlig "20 kr styck" Tette började rota runder i mammsens väska, hittade då myntplånboken och den andre. Tette körde på flirt tekniken! "Asså jag har bara massa en kronor och femtiöringar" Han kollade på henne "Men då kan du få ett par för 10 kr" haha snacka om att kunna charma folket "Okej men jag behöver två par!?" "Men då får du med för 20kr för två"
Sedan efter de där, så fick man veta att killen man snackat med var från Norge, de kunde man tänka sig så som han snackade! Sen så var det dags att gå in, folket behövde då gå på toa. Så Tette fick visa folket var dem skulle! Ohh så skönt nu var alla på plats inne i salen! Rad 21 plats 18-30 satt vi då på! Fick skit bra platser, vi satt nämligen ganska så långt upp! Även här var det en pojk som satt två rader ned som började små flirta med Tette, lite smått pinsamt! Skull ju gå ner för trappan och då var där en tjock gubbe som "råkade" knuffa till Tette men den där pojken tog emot henne snacka om pinsamt!
En helt underbar föreställning, sedan var det dags att åka till hotellet igen, då det var träffa inne på mormor och morfars rum. För att nu var det dags för skumpa och annat smått oh gott innan vi skulle käka. Ohh nu var Tette dock lite pirrig i magen, skulle talet gå bra eller!? Det gick så klart fin fint! Sedan var det dags att ge sig ner till restaurangen för där väntade en tre rätters middag!
Haha det var då Tette och Åsa skulle åka hissen ner till resturangen så kom dem lite fel, haha skulle åka från våning 3 till 2! Men hamnade på våning 5 och 7! Sedan två gånger i entrén, så då var där en som sa "Ni kanske ska ta trappan!?" Haha som vi skrattade! Det hände mycket skoj i dessa hissar! Men vi kom rätt och vi käkade all vår underbara mat som vi hade beställt.
Men kyparen han var då lite smått konstig, han blev sedan rädd för en av mina mostrar, men det var inte så konstigt så som hon skrämde honom och blev arg så! Tette fick sedan flirta lite till, med kyparen för att vi skulle få mer dricka till bordet! Gick naturligtvis mycket bra! Sen var det en del av barnen + Patrik som skulle bada i poolen så då fick vi ta oss dit, vilket var skit varmt!
Men den här gången lyckades vi med hissen i alla fall! Sedan blev det en lång natt inne på mormor och morfars rum där även mammsen höll tal! Mycket fint så klart, sedan så hade vi en livlig diskussion om OKQ8, vilket kanske låter lite skumt, men det var för att morfar hade snackat om sin Rabatkupong som han hade på OKQ8! Då min morbror Patrik föreslog att vi skulle ha "OKQ8 safari imorgon" haha! Många roliga skratt vi fick oss denna kväll! Då mina små kusiner badade skumbad i mormor och morfars bubbelbad! Sedan stuffade alla in på sina rum, smått trötta och lite berusade var vi då allihop! Haha men kollade TV de gjorde jag och kusinen men sen somnade vi gott.
Dag 2 ~ 07-05-18
Vakande sedan dagen efter och var mycket trötta men stuffade upp 07.30 för att folket skulle tvunget käka frukost 08.00! ojoj kan man ju säga om man är på "semester". Men det var gott och alla var mätta och glada, då vi färdades till rummen igen! Eller in till mormor och morfar där vi hade lite möte, mammsen och barnen skulle sedan bada så de hoppade i poolen. Vi andra satt och kollade vägen hem och till de där vi skulle.
Packade sedan ihop alla våra saker och begav oss iväg från hotellet. Smått trötta, så körde vi lite vilse! Men vi hittade ut igen, åkte sedan båt ut till Nya Elfsborgs fästning! Ganska så kallt men det fick gå, strul med båten blev det dock fick stå oh vänta i ca 30 min! men sen kom den, väl där ute så gick vi en tur där vi fick lite underhållning av tre olika skådespelare! Sedan så tänkte vi ta båten hem igen, men vi fick inte följa med för att man skulle lösa biljetterna i Caféet, men där var en fjomp som hade sagt till oss att vi kunde köpa dem på båten. Så ja det var inte så mycket att göra, vi fick käka lite på Caféet och vänta 1h! sen kom vi i land igen, vilket var skönt!
Nu var vi på G hem igen! Så sjuk skönt, åkte då med mina kusiner! Då vi fick samtal om att vi skulle ha kisspaus, så vi stannade, snackade lite och vi bestämde då att vi skulle stanna på MC och käka! Haha så feta! Sen körde vi hela långa vägen hem! Nu sitter man här hemma efter två underbara dagar i Göteborg! Oj glömt att säga Grattis mormor och morfar till 50 år tillsammans! Kolla gärna min bilddagbok för fler underbara bilder från dessa underbara dagar http://stuttsi.bilddagboken.se/
Tettes tal till mormor och morfar:
En dag att minnas, en tid att minnas, några år att minnas, inget man glömmer i första taget.
Inte heller vid första slaget, då hjärtat tog ett skutt, då ögonen möttes.
Det finns saker som man aldrig glömmer. Hjärnan man aldrig tömmer.
Då kärleken kom genom fönstret och knackade på er dörr.
Kröp runt i kroppen som det aldrig gjort förr.
Som nu fyller varje rum i både mörker och ljus. Då ni sa ja, ni nu lever i kärlens hus.
Minnena för evigt stannar kvar, i dagens moderna värld det sägs att man kan radera allt, men
ack nej minnena ni tillsammans har kan ingen annan ta.
Det är just precis därför som vi tillbringat denna dag tillsammans med er. Vi vet ju alla varför vi är här.
Man kan faktiskt inte hjälpa att man fortfarande är kär.
Att hitta någon som man kan hålla kär är inte så svårt, men att hitta någon att dela hela livet med kan vara mycket svårt.
Men att vara lycklig är så mycket värt, att se er lyckliga tillsammans betyder mycket för oss.
Ni har trotsallt lyckats med att få tre små bär, som var och en har blivit kär.
Skaffat sig små bär, just här vi alla är, både stor och små bär.
Just precis, de ni nu har varit i 50 år, kommer alltid att bestå, även om tiden går. Hoppas ni får många fler lyckliga år, tillsammans som vi också får ta del av.
Aldrig som innan...
Jag har kommit fram till att jag aldrig kommer få det som det var innan. Jag vill inte inse att det är sant, att du inte kommer komma tillbaka, farfar jag saknar dig så djupt. Det går aldrig att gräva ett så djupt hål, för jag saknar dig för mycket.
Kommer få att leva med det av resten av mitt liv, det stora hålet, som aldrig någonsin kommer att krympa. Att det kan vara så svårt att förstå, att det som hänt har hänt och man kan inte få de ogjort. Men jag kan inte förstå, vill inte förstå.
Dagarna går och snart är det fyra år sedan det hände, dagen då du lämnade oss. Saknade är fortfarande lika stor om inte större.
Kommer aldrig att glömma tiden med dig, allt vi gjorde tillsammans, jag vet har skrivit detta så många gånger förr. Men måste få skriva, måste helt enkelt få ut mina tankar.
Saknar dig så farfar<3
Farfar vill inte förstå...
Du var mitt allt, jag vill verkligen inte leva utan dig. Men jag är så illa tvungen, det är inte ditt fel, det är inte mitt fel. De är den där jävla sjukdomens fel Cancer jag hatar det. Tänker på dig varje dag, kan inte sluta.
Saknar dig bara mer och mer. Det är ingen som vet hur jag känner det, det är inget som vet hur jag har det. Alla tror att jag har det så bra och att jag mår hur bra som helst. Men den enda som vet hur jag har det är du! Du förstår, du finns alltid hos mig.
När jag tänker på dig känns allt mycket bättre, men lidandet försvinner aldrig. Inte förrän den dagen då jag får träffa dig igen. Varje gång det uppstår problem, tänker jag på dig, du får mig att må bra. Men hade mått mycket bättre om du varit här hos mig. Om allt varit som det var innan. Men det kommer aldrig bli som det var innan.
Den tiden vi hade tillsammans kommer aldrig igen, det fanns ett slut, ett slut som inte var speciellt underbart. Sorgset och dystert, inget hopp, men allt som har något dåligt bär något bra med sig.
Tiden med dig kommer jag aldrig att glömma, det var hela mitt liv. Just nu lever jag inte som jag borde, lever ett halvt liv, min andra halva det var du. Du var mitt halva jag, nu finns du inte vid min sida mer.
Vill inte förstå att detta inte är någon dröm, att det är verklighet. Jag vill inte förstå de som hänt. Lever numera i min egen lilla värld...
Alltid vi<3
Tårarna slutade aldrig falla, kommer så väl ihåg att jag hade skrivit en dikt till dig, skulle ha läst den själv för dig och de andra. Men jag kunde inte få stopp på tårarna, var helt knäsvag kunde inte stå upp, prästen fick läsa. Ångrar så att jag inte kunde samla mig och göra det själv.
Allt var så fint, alla var så fina i sina kläder, din kista var underbart vacker, naturfärgad fast den skulle vara vit, med röda fina rosor ovan på. Allt var bara så fint, men tanken på att du låg där i kistan, det kändes bara så svårt att förstå. Jag inbillade mig att det var någon annan som låg där i eller att den var tum. Jag berättade det för mamma! Men hon sa att det var du! Då kom det bara fler tårar. Hade velat ha dig vid min sida. Men tanken på att ändå var med oss fick mig att må bättre.
Du finns med mig än idag, kommer aldrig någonsin sluta tänka på dig. Du är med mig överallt i allt jag gör. Dagen då du lämnade oss, var nog den värsta dagen i mitt liv, men ändå så skönt. Orkade inte se dig lida mer, det var så hårt. Men de hade inte behövt ta slut just då, varför finns cancer? Jag hatar de, de bara förstör för allt och alla. Tanken på att du fick lida så mycket och sen veta att du skulle dö, fick mig att fundera. Fundera på varför livet ska vara så otroligt orättvist?
Vad är det för mening med att man ska behöva lida om man ändå vet att man för eller senare kommer att dö? Det är bättre om alla bara hade somnat in, i stillhet. Att se en människa lida, det tar hårt på en, man lider själv. Jag vill att du ska veta att jag led tillsammans med dig varje gång jag var tillsammans med dig. Viste inte hur jag skulle säga det till dig, men jag kunde bara inte. Det tog så hårt på mig, då jag fick veta att du hade cancer och att det var för sent att göra något åt det.
Om jag vetat de jag vet idag, så hade det kanske aldrig behövt bli så som det blev. Kommer ihåg när farmor fyllde år och vi var hos er för att fira henne, du hade köpt en jätte fin blomma. Du grät, alla grät, men du grät för att du var för svag för att klara av att gå och handla den själv, du viste att de skulle ta slut. Jag vist också men jag ville inte tro att det var sant, varje dag bad jag för att läkarna skulle ha sett fel och att du var frisk. Men jag insåg att det inte var så tillsist, för när jag såg dig. Du var så svag, det var hemskt, slängde mig runt din hals, ville inte släppa men var tvungen.
Men du ska veta att jag har inte släppt taget om dig, jag tänker på dig varje dag. Allt jag gör, gör jag för dig, för jag vet att du vill att jag ska vara lycklig. Jag vill inte vara med om något liknande igen, men de kan man inte styra över. Man ska inte blunda för verkligheten, jag vet jag borde besöka farmor, mormor och morfar mer men när jag ser farmor tänker jag på dig och önskar så mest för hennes skull att du skulle finnas kvar, hon hade behövt dig precis som vi andra. Men det är ingen ursäkt!
Det är många gånger jag tänker, du skulle farfar varit här, farfar kunde ha hjälpt mig och en massa andra saker. Men sen inser jag att du kommer inte komma tillbaka fysiskt men psykiskt är du alltid här! Farfar du finns i mitt hjärta jag älskar dig, kommer aldrig kunna älska någon som jag älskar dig<3
Farfar du är saknad<3
Varför ska livet vara så jävla orättvist? Jag kan inte förstå varför, varför just de personer man älskar mest ska behöva lämna en först!? Orkar snart inte mer, varför ska det vara så svårt?
Vill bara att allt ska va som det var innan du försvann, ahh jag vill inget hellre än att få dig tillbaka. Jag kan inte glömma dig farfar och jag kommer aldrig någonsin att glömma dig, du är världens bästa farfar. Det finns ingen som du och kommer aldrig finnas. Vill bara att du ska komma tillbaka nu, stanna förevigt hos mig, jag behöver dig farfar!
Jag kan än idag minnas din begravning, bara så fin, kommer aldrig glömma den dagen. Allt var så fint, och du fanns med mig hela tiden, för mig är du inte död, du är bara borta. Men så långt borta, du är för långt bort. Jag vill ha dig här hos mig, farfar mina tårar rinner för din än idag. Kan inte sluta, mina tårar tar aldrig slut, jag kan inte sluta tänka på dig.
Det finns nog ingen som saknar dig mer än vad jag och farmor gör. Varje gång jag ser farmor tänker jag på dig, varför just du? Ni kunde fått mer tid tillsamman, mycket mer tid. Du anar inte hur mycket farmor saknar dig, även om hon inte visar det, så vet jag. Hon säger de inte bokstavligen men jag vet, allt hade varit så mycket enklare för både farmor och mig om du bara funnits vid vår sida. Farfar jag behöver dig, här och nu! Hatar att leva utan dig, orkar inte. Inget är som det kunde och borde vara, för du är inte här.
Jag vet inte hur jag orkar leva utan dig, du var mitt allt. Varje dag utan dig är en plåga, som jag får lära mig att leva med, men som jag aldrig kommer acceptera. Kommer aldrig acceptera att du är död, det bara inte går. Jag kan inte förstå, jag vill inte förstå, det bara inte går, farfar jag vill ha dig tillbaka.
Allt skulle bara vara så underbar då, att bara få vara med dig. Bara få berätta för dig vad du betyder för mig, det är något som jag aldrig hann säga. Det finns så mycket som jag aldrig hann säga till dig och göra tillsammans med dig. Älskar dig farfar, vill ha dig hos mig, kommer aldrig glömma dig för det går inte, du är den enda som förstår hur jag känner<3 Farfar jag lever för dig, för jag vet att du vill att jag ska vara lycklig<3
Tårar från min kind...
Det går bara inte, kan inte få stopp på dem. Det vill inte sluta.
Tårarna bara rinner och rinner, det tar aldrig slut.
Jag orkar snart inte mer.
Det finns inget liv utan dig, varför?
Att leva utan dig är som att leva utan halva mig själv,
det är så tungt.
Saknar dig bara mer och mer.
Trodde att jag skulle inse att du aldrig mer kommer
komma tillbaka till mig, men jag tycks inte förstå.
Det bara går inte, det är så tungt utan dig.
Tänker på dig så ofta, allt vi gjort tillsammans,
du finns med mig överallt!
Jag försöker att vara lycklig, blir så lycklig och
glad då jag vet att du finns där uppe i himlen
och vakar över mig natt som dag.
Men jag kan ändå inte sluta tänka på hur mycket jag saknar dig,
jag vill bara att du ska komma tillbaka.
Varför kan inte allt bara va som det var innan?
Önskar så att jag bara kunde få ta dig tillbaka, det finns igen som dig, du är så speciell och fin.
Mitt liv kommer aldrig att bli sig likt igen, men det får jag leva med.
Att leva utan dig är så tungt, men det finns inget jag kan göra för att få tillbaka dig.
Jag som har så mycket som jag vill säga till dig.
Hann aldrig säga till dig hur mycket jag älskar dig farfar<3
Danmark haha!
Ja man kan gott skratta sig lycklig!
Kan man ha mer otur eller vad?
Nej det går nog inte. Klart vi tog bussen
från S-storp till Lund sedan tåget till
Helsingborg, för att sedan ta båten
över till Helsingör. Men då fick vi veta
då vi hade löst biljett och allt att det
var röd dag i Danmark, då blir man
ju bara så lycklig. Men aja, det
hindrade inte oss, vi åkte över.
Oj som det blåste kan man lugnt säga,
men vi kom iaf fram och ja där var ju inte
någonting att göra, det fanns bara sprit att handla! Inte så underhållande, men vadå då!? Vi köpte lide sen tog i båten hem igen, pallade inte stanna längre, de blåste som fanken! Fick dock vänta lite på båten men så kan de gå! Dagens bästa kommentar "Så kan de va" trodde mamma skulle bli galen på mig, jag hade tydligen svarat de hela tiden utan att tänka på det!
Fy fanken vad det finns många kymiga människor i Helsingborg! Oh så skönt, äntligen satt vi på tåget, då en stackars familj blev bestulna på en av sina resväskor. Men man kunde inte göra så mycket, sedan fick vi stå oh vänta en liten stund på bussen, men så var vi äntligen hemma! "Borta bra men hemma bäst" Oh jag trodde ja skulle dö, jag saknar min Erik något så sjukt, det finns inte ord för det.
Vi bestämde oss sedan för att åka till Svedala för att kolla på kläder, stannade då för att ta ut pengar! "Han har nog inte alla hönsen hemma! Men det är synd om honom!" "Dessutom så är han nog lite så efterbliven" Tss "Jag vet det är synd om dig Tette" ohh min bror är så snabb i käften, "Men du jag har alla hönsen hemma" han började då bara flabba! "Ja kanske det men inte alla kycklingar" Han är som han är! Men där vart då inget skit att ha!
Det slutade med att vi kom till fel affär, men tillslut så kom vi rätt! Haha, slutade dock på MC inte allt för glad men det fick gå. Hade fan bara otur, där man beställde en Cheesburgare då man fick in en vanlig jävla handburgare jag trodde ja skulle dö! Men jag pallade inte tjafsa med den stackars tjejen, jag kund lika bra ha stått där hon va ju fan helt störd!
Var på G hem nu så sjukt skönt, var så trött så jag gick och nanna kudden när jag kom hem. Sedan kom Micke på besök, tihi fick 500 kr! sedan fick jag ett ryck, kände att jag behövde städa rummet! Jahapp nu var det gjort, så nu sitter man och väntar på älsklingen<3 Saknar dig Erik, ska snart kolla på TV igen haha! Haft en underbar dag trots alla motgångar?
Farfar<3
Men psykiskt är du alltid vid min sida.
För det finns ingen och då menar jag ingen som du.
Du hade och kommer alltid att ha den där speciella platsen i mitt liv.
Ingen kommer någonsin ta din plats, det finns bara en som dig, världens bästa farfar.
Saknaden är något jag dagligen lever med.
Den finns alltid där, om jag nu inte hade varit så säker på att du vill att jag ska vara lycklig, så hade jag inte fortsatt att kämpa.
Jag tänker på dig varje dag, drömmer om allt som vi gjort tillsammans.
Du är den personen jag skulle kunna göra vad som helst för att få tillbaka, eller bara få träffa dig en sista gång, för jag fick aldrig sagt allt till dig som jag så gärna ville.
Jag fick aldrig sagt hur otroligt mycket jag älskar dig och hur mycket du betydde/betyder för mig.
Dagen då du lämnade mig fysiskt, så fanns jag inte vid din sida, det är något som jag ångrar djupt och nu får jag leva med det resten av livet.
Jag vet att jag inte besöker din grav så ofta, men det är för att jag inte klarar av det, all denna saknad och sorg är så stor.
Men jag tänker på dig varje dag och jag önskar/inbillar mig att du hör allt jag säger till dig.
Det kanske låter fel, men jag saknar dig så att jag inte vet vad jag ska ta mig till.
Jag hatar att leva utan dig, inget är som de borde vara.
Det kommer heller inte bli det.
För du är borta, nu och för alltid.
Du kommer aldrig komma tillbaka till mig, hur mycket jag än önskar och vill.
Du är borta, långt borta men ändå så nära.
Det som jag vill få fram, med allt de här är att jag saknar dig så att det inte finns ord.
Att jag älskar dig av hela mitt hjärta FARFAR<3
Jocke 17<3
Syskonkärlek<3
Syskonkärlek är den enda sanna kärleken<3
Världens bästa, underbaraste, guligaste, sötaste, trevligaste, socialaste lillebror<3
Jag älskar dig mer än vad du kanske tror!
Du betyder så mycket för mig, även om jag inte alltid visar det för dig.
Syskon för alltid kommer vi att vara, vad som än händer.
Hur mycket vi än bråkar, hur mycket jag än säger att jag hatar dig, så älskar jag dig innerst inne. Så mycket skit som vi hittar på ihop, det finns ingen som du!
Alltid min älskade lillebror, ingen kan någonsin ta dig ifrån mig.
Jag älskar dig, detta är syskonkärlek på hög nivå!
Vi är oslagbara tillsammans, det finns ingen som oss!
Alltid lika skoj, vad vi än gör ihop.
Vi kanske inte är lika som bär, men vad gör det?
Vi är ändå för alltid syskon, älskar dig min älskade bror<3
En stor del av mig…
Allt stannar för evigt kvar, ingen kan någonsin ta det ifrån mig. Tårarna rinner när allt känns svårt, men du finns alltid där. Ägnar mina tankar åt dig när de känns som svårast, tänker på vad du alltid sa. Du förgyller mitt liv, fast du inte kan vara mig nära, på samma sätt. Men längtan efter dig är lika stor, som för 3 år sedan. Den dagen då du lämnade oss 4/8-03, det känns så svårt, allt är så tungt när man tänker tillbaka.
Men de som hände va ändå bäst så, se dig lida, nej usch. Det finns så mycket som jag fortfarande vill säga till dig som jag aldrig hann säga till dig.
Minns allt som vi gjort tillsammans, så väll, som om det vore igår. När vi gjorde snögubbar tillsammans i er trädgård. När jag låg på ert golv och skrek för att jag absolut inte ville hem. Tårarna sprutade och jag skrek, vägrade att lyssna på mamma. Du sa till mig att jag skulle vara snäll och följa med mamma och pappa hem, så att jag kunde komma till er en annan dag. Torkade tårarna och följde snällt med ut i bilen.
Minns så när vi stod där ute, jag satt i bilen och du stod på trappan tillsammans med farmor för att vinka till mig. Allt är så klart, minns allt exakt allt. Sista gången vi pratade och jag fick känna din hand i min.
Då du sa ”Kalla händer oh varmt hjärta” de värmer ännu i mitt bröst, så fort jag tänker på de du sa! Det betyder så mycket för mig, du och jag va så lika. Jag saknar dig så mycket farfar så att det inte finns ord, det finns inga ord som beskiver hur mycket jag älskar dig. Du var och är världens bästa farfar. Det finns ingen annan som du. Min älskade farfar, min förebild och allt de där.
Jag älskar dig världens bästa farfar<3
Guldvärd min älskling<3
Det finns ingen som du! Ingen är som du, du är unik min underbara älskling. Du älskar mig för den jag är, precis som jag älskar dig för den du är. Det finns inga ord som kan beskriva min kärlek till dig, det går bara inte. Du finns alltid där, så som jag finns för dig. När allt är jobbigt, då finns du där. Att bara få försvinna in i din mjuka päls är en så underbar känsla. Speciellt när allt bara känns så jobbigt. Du är så otroligt underbar, helt enkelt underbar som få. Det finns då ingen som är som du min uberduber söta älskling.
Älskar dig Gunnar<3
Gunnar min älskling på fyra-ben!
Gunnar du är den ända pojken som alltid älskar mig<3
Du finns alltid där för mig min mjuka lilla älskling på fyra små ben<3
Du är guldvärd min lilla sötsak!
Du är mitt allt och lite till för det finns ingen som älskar mig så mycket som du gör Gunnar.
Finner inga ord, den tid jag har haft och har med dig är en dyrbara tid som när som helst kan ta slut när man minst anar det.
Så därför vill jag vara med dig så mycket då möjligt.
Älskar dig min Gunnar<333
Juldagen hos mormor o morfar!
Tillbringade halva denna dag i sängen dock men de ska vi inte tala om! Sen skulle man ju göra sig ”Finare” haha, för man skulle ju till mormor och morfar.
Käka ännu mer julmat! Haha kommer ju fan snart att rulla fram! Men vi hade i alla fall trevligt som vanligt! Det har vi alltid när vi träffas! En sak som är säkert är att ljudvolymen är uppe i 10000000!!!! Men så är det när min släkt sätter igång!
Oh ja den där tennisen jag fattade dock ingenting från början men nu är det lite bättre eller vad säger du Jocke? ;] Fast måste du erkänna det att du va bättre än mig! Haha men skoj hade vi i alla fall, så det får vi göra om!
Älskar dig så kusinen min! oh ja så klart så älskar jag er med släkten! Nu sitter ja här oh snackar med dig Puffenuffe min lilla sötnos, du betyder så mycket du med!!! //Tette
