Jag har kommit fram till att jag aldrig kommer få det som det var innan. Jag vill inte inse att det är sant, att du inte kommer komma tillbaka, farfar jag saknar dig så djupt. Det går aldrig att gräva ett så djupt hål, för jag saknar dig för mycket.

Kommer få att leva med det av resten av mitt liv, det stora hålet, som aldrig någonsin kommer att krympa. Att det kan vara så svårt att förstå, att det som hänt har hänt och man kan inte få de ogjort. Men jag kan inte förstå, vill inte förstå.

Dagarna går och snart är det fyra år sedan det hände, dagen då du lämnade oss. Saknade är fortfarande lika stor om inte större.

Kommer aldrig att glömma tiden med dig, allt vi gjorde tillsammans, jag vet har skrivit detta så många gånger förr. Men måste få skriva, måste helt enkelt få ut mina tankar.
Saknar dig så farfar<3