Tårar från min kind...
Det går bara inte, kan inte få stopp på dem. Det vill inte sluta.
Tårarna bara rinner och rinner, det tar aldrig slut.
Jag orkar snart inte mer.
Det finns inget liv utan dig, varför?
Att leva utan dig är som att leva utan halva mig själv,
det är så tungt.
Saknar dig bara mer och mer.
Trodde att jag skulle inse att du aldrig mer kommer
komma tillbaka till mig, men jag tycks inte förstå.
Det bara går inte, det är så tungt utan dig.
Tänker på dig så ofta, allt vi gjort tillsammans,
du finns med mig överallt!
Jag försöker att vara lycklig, blir så lycklig och
glad då jag vet att du finns där uppe i himlen
och vakar över mig natt som dag.
Men jag kan ändå inte sluta tänka på hur mycket jag saknar dig,
jag vill bara att du ska komma tillbaka.
Varför kan inte allt bara va som det var innan?
Önskar så att jag bara kunde få ta dig tillbaka, det finns igen som dig, du är så speciell och fin.
Mitt liv kommer aldrig att bli sig likt igen, men det får jag leva med.
Att leva utan dig är så tungt, men det finns inget jag kan göra för att få tillbaka dig.
Jag som har så mycket som jag vill säga till dig.
Hann aldrig säga till dig hur mycket jag älskar dig farfar<3
