En stor del av mig…
Allt stannar för evigt kvar, ingen kan någonsin ta det ifrån mig. Tårarna rinner när allt känns svårt, men du finns alltid där. Ägnar mina tankar åt dig när de känns som svårast, tänker på vad du alltid sa. Du förgyller mitt liv, fast du inte kan vara mig nära, på samma sätt. Men längtan efter dig är lika stor, som för 3 år sedan. Den dagen då du lämnade oss 4/8-03, det känns så svårt, allt är så tungt när man tänker tillbaka.
Men de som hände va ändå bäst så, se dig lida, nej usch. Det finns så mycket som jag fortfarande vill säga till dig som jag aldrig hann säga till dig.
Minns allt som vi gjort tillsammans, så väll, som om det vore igår. När vi gjorde snögubbar tillsammans i er trädgård. När jag låg på ert golv och skrek för att jag absolut inte ville hem. Tårarna sprutade och jag skrek, vägrade att lyssna på mamma. Du sa till mig att jag skulle vara snäll och följa med mamma och pappa hem, så att jag kunde komma till er en annan dag. Torkade tårarna och följde snällt med ut i bilen.
Minns så när vi stod där ute, jag satt i bilen och du stod på trappan tillsammans med farmor för att vinka till mig. Allt är så klart, minns allt exakt allt. Sista gången vi pratade och jag fick känna din hand i min.
Då du sa ”Kalla händer oh varmt hjärta” de värmer ännu i mitt bröst, så fort jag tänker på de du sa! Det betyder så mycket för mig, du och jag va så lika. Jag saknar dig så mycket farfar så att det inte finns ord, det finns inga ord som beskiver hur mycket jag älskar dig. Du var och är världens bästa farfar. Det finns ingen annan som du. Min älskade farfar, min förebild och allt de där.
Jag älskar dig världens bästa farfar<3