Är det ditt eller mitt?
Lev livet...
Tänker du göra en sak nu, så gör det, vänta inte för länge, för sen kan det vara för sent. Men tänk dig för innan du gör något. Det kan såra någon annan, tänk inte bara på dig själv. Du är kanske älskad av många, men du kommer vara saknad av ännu fler, så tänk dig för. Det finns hjälp, dina vänner finns där för dig, om det är riktiga vänner.
Man måste våga ta risker här i livet, våga satsa, annars är det ingen mening. Man måste ibland göra saker som man inte får, man har ett behov som människa. Vi är så olika allihop, men ändå så lika. Vi är trots allt inte mer än människor någon av oss.
Så behandla andra så som själv vill bli behandlad, det är enklast så. Man kan inte älska alla, men för det så behöver man inte hata alla som man inte älskar. Det är ingen som mår bra av det i längden, så är det bara.
Du måste våga vara dig själv, stå på dig, vara stark. Stå emot det som är fel och inte falla för grupptrycket. Det är så onödigt, för man vet själv att det är fel, innerst inne vet man. Det är inte alltid så lätt att förstå hur någon annan människa tänker, men det är mycket lättare om alla bara kunde prata om allt. Alla problem som kan uppstå, eller om alla problem som finns.
Men det är nog inte många som förstår innebörden med att leva om att livet är en dyrbar gåva skänkt från ovan...
Erik<3
Du betyder för mycket för att jag skulle kunna förlora dig. Att få va din vän betyder så otroligt mycket, hoppas att det kan leda till något mer. Längtar så tills dagen då jag står öga mot öga med dig, vill att denna dag ska va idag. Att få spendera tid med dig, så nära.
Hur va de nu du sa "Vi har snackat så mycket, om allt och inget. Så när vi träffas kommer vi inte ha något att prata om" Men det spelar ingen roll, bara att få va med dig, skulle betyda så mycket för mig, än om vi bara förblir vänner.
Hade varit så underbart "I want to stay with you on the mountain, I want to play with you in the sea, I want to live like this forever<3" Om de ändå vore så! Men det kanske är vår framtid, man kan alltid hoppas! Men Erik du ska veta att jag tycker om dig mycket mer än alla andra, just för att du har de där speciella<3
Kärleken finns för alla!
Men en vacker dag ska jag finna dig min prins. Det spelar ingen roll om det blir imorgon, om två veckor eller om ett år. För jag tänker vänta på min älskade. Ska inte sluta vänta, eller hoppas.
Vill ha riktiga känslor för dig, tänker inte bli din prinsessa bara för att du är kär i mig, jag måste vara lika kär i dig, samma känslor från båda hållen, annars är det inte kärlek. Jag vill känna riktig kärlek, att du älskar mig för den jag är och inte för den jag borde vara. För gör du inte det så är det inte jag som är din prinsessa och du är absolut inte min prins. Du är bara en av de där grodorna, alltså en i mängden.
Du som är min prins, är speciell du har de där lilla extra som inte någon av de där andra grodorna har. Men man lär nog stötta på en massa grodor innan man hittar sin prins, men den smällen får man nog ta, om man vill vara med i leken.
Att leka med någon annans känslor är bara så patetiskt och lågt, så det inte finna ord för det. Leka med mina känslor är som att leka med elden, det kan bli jävligt hett, när jag förstår vad du gör eller gjort.
Men som man brukar säga ?Kärleken rostar aldrig? Men det är bara äkta kärlek som aldrig rostar, den andra kärleken rostar som bara den. Men livet är fullt med överraskningar?
Saknad<3
Saknar dig som fan gumman, nu får du allt ta oh bli frisk!
Det är så tråkigt utan dig, tomt på något sätt.
Det går inte att beskriva, det är en del av mig som fattas.
Det känns som en evighet sedan vi sågs sist<3
Saknar dig bara mer och mer för varje dag som går, kan du inte förstå.
Du betyder mer för mig än du kanske kan förstå.
Jag har nog inte riktigt fattat det förrän nu!
Efter 13 långa och underbara år, så mycket som vi har hittat på ihop, det finns ingen som betyder så mycket för mig som du.
Lika speciell och underbar, du finns alltid där för mig.
Vi må vara olika men ändå lika som bär, systerysterdyster<3
Du och jag för alltid i vått och torrt. Det finns inget/ingen som kan skilja oss åt.
Saknar dig jätte mycket gumman<3
Din fråga!
Din fråga, kom som en skänk från ovan.
En ängel från sjunde himlen.
Ingen är så söt som du!
På ditt lilla speciella vis.
Hur man kan va som du, det är en sak som jag inte kan förstå.
"Är du kär i mig? Hm då skulle jag nog behöva höra det"
ditt svar, värmde.
Kan du inte bara komma och hålla om mig.
Få vara i din famn, känna dina andetag mot min kind, få kyssa dina läppar, för att du ska bli min.
Jag vill vara dig nära, nu och för alltid.
Det är dig som jag har kär, min söta lilla sak!
Det är ingen som har behandlat mig så som du gör.
Tänker dock inte nämna några namn, för du vet vem du är.
Du betyder, hoppas jag får vara dig nära snart, den dagen, längtar så.
Känner hur den dagen snart kommer, bara närmare och närmare.
Att du är så söt, det kan jag inte förstå.
Det är mycket som är svårt att förstå?
Söten
Kollade på när söten spelade match, tyvärr så förlorade hans lag.
Så söt man kan va då, oh Uffe va där:D!
Palla bry sig om det nu, du är förlåten.
Hoppas vi träffas snart igen, vänner har man ju för livet!
Annars har jag då inte gjort så mycket mer idag, bara slappat och tagit det extra lugnt. Försökt att plugga lite, ska plugga mer imon sen ska jag shoppa! Men nu ska jag i alla fall snart gå!
Jag trodde...
Jag trodde aldrig att jag skulle falla, allt gick så fort. Jag stod där, försökte knyta mina skor, fällde upp min krage så den blev stor. Jag gick omkring och funderar på var du bodde, stan var bara så annorlunda, allt är annorlunda sedan jag träffade dig, den där dagen.
Det var skolsken överallt, det var så länge sedan, de känslor som nu smugit sig fram igen, var har dom varit? Det är nu natt, och ganska så kallt, men du är så varm, även du inte är vid min sida. Jag känner hur din hethet stiger, jag brinner av kärlek. Jag vet att du tycker att det är okej, att jag inte kan sluta tänka på dig.
Men dina ord är så irriterande, du är så irriterande och populär. Det kanske är ett slags mirakel att jag inte är hos dig, men har jag någonsin funnits där hos dig? Eller det kanske plötsligt blir ett mirakel att jag kommer vara hos dig, du är mitt mirakel i vilket fall som helst. Hela mitt liv har jag trott att jag har kunnat sväva högt, högt över marken, men nu har jag insett att jag svävar på moln, för jag tänker på dig.
Nu kommer alla känslorna på en och samma gång, vi möttes mitt i vintern, du och jag. Allt var så underbart, då jag skulle öppna dörren för jag skulle gå ut. Ut i snön till dig, då vi skapade vår vackra vintersaga…
Va fan ska man säga?
De kan man undra, det finns inga ord som kan beskriva denna dag, eller? Nej, inte vad jag kan komma på. Tror nog att de där stämmer i alla fall ”Vi har stigit upp, men vi är inte vakna” Men det är inte så konstigt, så som vi höll på igår gummsi<3 Snacka om att vi flummade, hur var det nu ”Jag har möss i min källare” haha, klart där va ju två stycken igår! Snacka om att filmen va så sjuk, så det inte är sant. Som vi skratta! ”Hon är svart!” haha ”Ja och billig” jag älskar din kommentar brollan<3
När somnade vi? Det var en bra fråga, efter många om och men så, slocknade vi totalt. Hade då redan planerat morgondagen perfekt! Då vi skulle gå upp 08.00 men de sket sig, steg istället upp 08.30 men sak samma! De var i alla fall mörkt där nere i underjorden/källaren. Sedan stod duschning på schemat, vilket funkade utmärkt! Dock vart Tina lite smått trött/väck mer än vanligt alltså, hon hade skit ont i nacken, men överlevde i alla fall. Men de var inte mycket mer, sedan käkade vi frukost, eller ja vi försökte i alla fall. Stackars Tina kunde inte käka så mycket, utan lekte tant! Sedan chattade vi lite och skrev ”novell” sedan plockade vi ihop våra små saker, tog bussen in till Lund 10.51!
Sedan träffade vi Fidde! Snackade lite med honom sedan sprang vi runder i några affärer som små galningar. Träffade då plötsligt Belle, stack och fikade, mycket trevligt. Vår andra frukost för dagen. Sedan var Belle tvungen att ta tåget hem, men vi andra två stacka för att hämta den lille fjanten Sebastian!
Vilket vi också lyckades efter att ha tagit oss igenom den stora folkmassan. Sedan var så klart Tette i behov av en toa, men var för snål för att betala 5 kr. så de fick bege sig bort till mormors bageri, igen för andra gången! Sedan kollade vi på lite guldfiskar och annat skit! Sebastian var sedan tvungen att gå till skolan för att ha utpressningssamtal.
Vi fick då dumpa honom, vi skulle sedan hämta fjanten #2 Multiii! Sedan fick vi då springa till bussen, för att Tina den fjanten gnällde och hade ont i nacken, så vi stack hem till gropen! Chillade lite och flummade som vanligt, sedan ringde fjanten #1! Frågade om han också fick vara med, så klart fick han det. Det kunde nog inte bli värre nu 2 fjantar också Tette och Tina i samma rum!
Den där jävla pipleksaken ska jag fanken kasta långt åttta helvete! Vi har nog fått tiniiiiitus nu allihop! Det är i alla fall inte konstigt, tycker grymt synd om dig Tina som hade så ont i nacken. De två fjantarna var dock inte så snälla hela tiden, de hoppade på stackars Tette! Tette trodde typ att hon skulle dö! Haha, många skratt blev det dock, ”Är det så de känns att ha gruppsex så ska jag aldrig ha det” tss! "Men du hade de precis!"
Haha fick nästan inte luft så mycket som vi skrattade, ”Tyst Stuttsi, vill i alla fall ha lakrissex med mig” haha eller inte, vill och vill! Men så blev det, lite smått taskiga mot lille Tette, hela dagen. Även kastade fjanten #1 gurka mellan brösten på stackars Tette. Fotade gjorde fjanten #1 också som vanligt! Försökte dock att lyfta ner Tette för trappan men inte så lyckat. Men denna dagen var då lyckade tillslut<3
Varför ska de ske? De behöver inte ske! De får inte ske!
Alla ni som lämnat vår jord ni är älskade av många, men saknad av fler. Även om ni inte ser det, eller om ingen vågar erkänna. De som var taskiga och som irriterade sig på er. Det finns ändå någon som saknar er. För de som hände var inte meningen, men det är för sent nu. Alla som kände er gråter för er.
Ni anar inte, hur jävla piss of jag är på allt och alla som bara håller på. Det är ingen som kan förstå, men jag förstår. Men det räcker tydligen inte att det bara är jag som förstår, när någon har det svårt. Människor mot dåligt både fysiskt och psykiskt. Men det är tydligen ingen som förstår, människor mår inte alltid fysiskt dåligt, de håller de inom sig, för att de inte vågar visa hur de mår. För att det inte är någon som bryr sig. Att alla är så ego, man vågar inte visa att man mår dåligt, på grund av att människor är som dem är.
Man ska kunna va sig själv i alla lägen. Inte falla för grupptrycket, det är inte lätt alltid men om man försöker gång på gång, tillsist så funkar de alltid! Våga stå för de du tycker och tänker. Ha egna tankar och åsikter. Om du står upp och är stark, så kan du rädda någon annans liv, du kanske inte ser det själv. Men jag ser, att en enskild människas förmåga att våg stå upp mot alla de andra kan rädda liv. Kan inte förstå hur människor tänker. Att de inte ser, att människor mår dåligt.
Tänk att själv känna sig helt meningslös, må psykiskt och fysiskt dåligt dagligen, varje gång du vaknar vet du vad som väntar dig när du går utanför dörren. Du vill inte, men du måste. För mamma säger det, du har inte berättat för någon, du vågar inte. Inte ens för mamma eller pappa. Du har inga vänner, ingen som du kan lita på.
Du får bara taskiga sms och mejl när du är hemma, du är inte säker någonstans. Du terroseras dagligen 24h om dygnet, du vill bara försvinna. Du känner klumpen i magen när du tar ditt första steg in i skolan. Du känner allas blickar emot dig, hur de kastar ur sig fula saker och fäller dig i korridoren. Att det inte är någon som hjälper dig upp. Du känner dig bara så meningslös. Men du rester dig upp och går vidare, in och sätter dig på din plats.
Väntar på att lektionen ska börja eller snarare sluta, för du vet vad som kommer att hända här näst. De andra som sitter där inne börjar kanske saker på dig, knuffa dig. Du vill bara försvinna, men då kommer din räddning läraren kliver in, säger till alla att sätta sig på sina platser och vara tysta. Personen bredvid dig fortsätter i största allmänhet att terrosera dig men små retande ord, men det är ingen som ser, eller snarare bryr sig. För det är ingen som vågar säga emot. Tiden går ytterst långsamt, du vill bara att ännu en dag ska ta slut.
Så blir det äntligen lunch, alla springer och ställer sig i matkön, men du går sakta. Du vet att det spelar ingen roll om du kommer först eller inte för du får ändå stå sist. Det är flera som ropar fula saker och som ”råkar” knuffa till dig när du går med din matbricka bort mot bordet i hörnet. Nu får du en avkopplade stund för dig själv, det är ingen som terroserar dig. För alla har fullt upp med maten, ingen som sätter sig hos dig, du får sitta där själv.
Så ringer de ut för rast, du går och tar din jacka. Men när du ska ta din mössa så hittar du inte den, det är någon som har tagit den för att jävlas med dig, de börjar kasta runt den, du står i mitten och hjälplös försöker få tag på de som är ditt. Det är ingen som har rätten att ta någon som är ditt, men ingen vågar stå emot, stå på din sida. Du får tag på mössan och springer ut.
Men du vet vad som väntar dig, de ”tuffa” gänget kommer fram till dig och frågar om du har pengar. Du svara inte, de börjar knuffa dig, du tappat balansen och ramlar, de fortsätter att sparka, slå. Bara mer och mer, människor står runt omkring, men ingen gör något.
Men plötsligt så kommer det en person som är precis som jag. Går in i klungan knuffar undan dem som slår, börjar skrika. Du förstår inget, blir förvånad. Jag hjälper dig upp tar dina saker och följer med dig in. Det är ingen som förstår vad jag gör och varför. För alla är så blinda, de ser inte. De som du var med om, är deras fel inte ditt.
Plötsligt känner jag en knuff i ryggen och får höra ett antal fula ord ”Din jävla hora, vad gör du?” Vänder mig om, känner hur ilskan bara stiger inom mig, att ni inte förstå. Kan inte hålla mig, men jag vill inte bråka. De behöver inte sluta med bråk, jag säger nu bara vad jag tycker och tänker. Jag är stark, jag vågar stå upp inför alla er andra, jag är på din sida. När jag sagt vad jag tycker och tänker vänder jag mig om, tar din hand och går.
Du frågar med darrig röst, varför gjorde du så? Hur vågar du? Jag förstår precis hur du tänker, det är inte lätt att va den som är utsatt, men någon måste våga stå emot alla de andra. Jag svarade att jag gjorde så för att det var de ända rätta, det ska inte behöva va så att någon ska utsättas för de du utsatts för, det ska aldrig mer behöva hända dig eller någon annan. Du börjar gråta och frågar åter igen hur vågade du? Jag behöver inte tänka, jag bara säger ”Det är inte fråga om att våga, man tänker inte så, man bara gör det” Det som hänt, är något som inte får hända. Att se någon må så dåligt får mig att må dåligt, jag lider med människor.
Men jag kan inte hjälpa alla, det måste finnas fler människor som jag. Om du själv tänker dig in i det som jag nu skrivit, så kanske du kan förstå, hur människor mår. Hur det är att vara annorlunda och inte bli accepterad för den du är. Så snälla våga va dig själv, ha egna åsikter och tankar. Våga stå upp mot alla de andra som inte har insett vad som är rätt och fel.
Det kan rädda någon annans liv, alla förtjänar vi att leva, exakt alla. Alla är vi olika, man kan inte älska alla men därför ska man inte hata någon heller, det finns ingen anledning, man tar i så fall avstånd från den personen. Man börjar inte mobba henne/honom.
Jag älskar inte alla, för det går inte. Men jag lämnar i stället dem i fred som jag inte funkar tillsammans med, för så gör de med mig. Det är bättre så, för då mår alla bra. Man måste kunna vara annorlunda, få va sig själv i alla lägen.
Ingen ska behöva utsättas för mobbning, det har inte med vilken sexuell läggning man har, vilken hudfärg, ögon färg, ålder, utseende att göra det är bara vi människor som inte riktigt kan acceptera andra människor. Det är inte fel på de människor som vågar vara sig själv, inte heller på dem som inte vågar det. Hela samhället är fel! Det är de som är felet, att vi inte kan acceptera varandra. Men snälla försök, väx upp ni som är så patetiska som trycker ner någon annan.
Fredag kväll - Trafikkaos och bio
Ahh asså dessa bussar säger jag bara. Vet man när man kan ta bussen? Nej, de kör ju utan tidtabell, de kommer när de känner för det. Precis som de gör på Kreta! Haha, men efter ca 20 min väntande så kom där en buss. När vi va på Kreta fick vill till svar när vi frågade om när bussen gick ”De kommer när de känner för det, de börjar köra kl 08.00 på morgonen och slutar köra sen på natten” hm snacka om lite smått väck, alltså så kom bussen någon gång under dagen, man kunde stå där i 5 min eller 3 timmar! Så kändes det ungefär här i gropen igår, bussen skulle komma 18.35, det stod i alla fall så!
Men den kom då inte då, den kom 20 min senare, så där satt stackars Tette och nästan frös. Men hon är ju så het, så de va chill, men hon tänkte mest på den andra stackars flickan som stod där. Men så kom bussen, äntligen var man på väg mot destinationen Lund.
Inte speciellt mycket folk som vågade ge sig ut. Men ändå en del! Lite smått försenad, men ändå i tid! Haha hur lät de där =P Men så var det, träffade Multiii =D Ihho alltid lika trevligt! Så kom naturligtvis samma fråga som alltid ”Vad ska vi göra nu?” hatar den frågan för alla tror att ja ska komma med något svar! Så klart så gör jag det, hehe de är så klart samma svar hela tiden! ”Jag vet inte”
Men vi kom i alla fall fram till att vi inte skulle stå still i alla fall, vi kom på de att det blev ganska så kallt då. Så vi vandrade bort mot bion och hämtade ut biljetterna, eller ja Multiii hämtade ut dem ;] Hrm nu var vi där igen, vad skulle vi nu göra det var ca 1 timme och 15 min kvar tills filmen skulle börja.
Vi gick i alla fall ut igen, halkade nästan, som vanligt så va Multiii dum. Knuffades lite, mobbade mig för att jag bor i gropen. För att jag va in snöad också vidare. Men så klart så tjafsade Tette emot. ”Bara för du bor i världens ände” haha, sen skulle ju Multiii köpa lite sötsaker, inte för ja förstår varför han va ju med mig^^ tihi! Traskade sedan vidare bort till domkyrkan, där Multii skulle stå! Hehe, sa nog ”Ska du stå där?” ca 5 gånger! Han svarade så klart ”Ja!” men han stannade inte så länge, försökte sedan knuffa mig i en snö hög. Men lyckades inte, tur va nog det inte så mysigt att sitta ”våt” inne på bion.
Så gick vi in på bion och väntade på att tiden skulle gå snabbare, då va så klart lille Multiii lite smått uttråkad så han började slå stakars Tette med sin duma flaska. Nu har Tette kommit fram till varför Multiii dricker så mycket! Haha, han e törstig hela tiden! Men det är för att han är guldfisk, han kan inte andas annars, när han är utanför skålen! Haha!
Äntligen var det dags för bio, snacka om att den där mannen var omständlig med platserna, lite smått irriterande. Skulle se Departed, vilket vi också gjorde. Men det var inte världens bästa film precis men helt okej. Lille Multiii somnade ;] tihi så sött!
Efter filmen, skulle vi då försöka ta oss till centralen, vilket vi också lyckades med. Där Multiii fick veta att han kollat på fel tåg, men det löste sig. Tette viste dock inte när hennes buss gick, men de fick hon veta 45 min senare eller ja 43 för att va exakt! Men hon ringde mammsen, som fick komma och hämta henne. En underbar kväll med min guldfisk trots trafikkaoset<3
Du kom och du gick...
Du kom som en ängel, du gick som en ängel. Allt du lämnade efter dig, det var så mycket värt. Jag älskar dig för den du var för mig, min kärlek och allt det där. Saknaden var så stor dagen då du lämnade mig, men har nu börjat tänka klart, har nu insett att jag inte saknar dig så mycket som jag tidigare trodde.
Från början kändes allt så dystert, som om hela mitt liv tog slut då du lämnade mig, du var trots allt den jag älskade av hela mitt hjärta. Men nu är livet lika ljust som de var tidigare om inte ljusare, har nog aldrig mått bättre! Livet är så sjukt underbart.
Alla tårarna har nu runnit, de har tagit slut. Det finns inga tårar för dig mer. Har insett att du inte förtjänar det, de du gjorde mot mig. Kommer aldrig att glömma det, så ont. Det gör ont än idag, då jag av någon händelse råkar tänka på det.
Hur man kan älska någon så som jag älskade dig, kan jag inte förstå och du förstod nog inte det själv. För då skulle du inte gjort så mot mig. Hann nog aldrig att få dig att förstå hur otroligt mycket du betydde för mig. Men det är skit samma nu.
Men jag kan inte heller förstå hur man kan bli så som du har blivit, så förändrad. Klart att jag förstår att du har förändrats för det gör vi alla inklusive jag. Men du är inte i närheten av samma person, som jag en gång föll pladask för. Du var så underbar, och allt de där.
Men nu nej jag vet inte hur jag ska beskriva dig. Men du föll troligen för grupptrycket, så otroligt fegt. Att inte våga stå för det man själv tycker och tänker. Att ha egna åsikter, tycker att det är så patetiskt om det nu var så. Men de lär jag aldrig få veta, för du vågar säkerligen inte stå för det, men det är skit samma för du har inte med mitt liv att göra mer…
När tårarna...
När tårarna kommer och allt känns så svårt. Något tungt tynger mitt bröst, det känns som om jag bara kommer längre och längre ifrån dig. Allt bara svartnar och jag känner hur ensam jag är, det finns ingen vid min sida. Allt är bara så grått och tråkigt.
Det finns ingen glädje kvar i mitt liv, inget skratt, allt är bara borta, för du var min glädje. Så långt, långt iväg från mig som de går. Alla har bara försvunnit, lämnat mig ensam kvar. Här där allt är dystert och trist, utan glädje. Bara sorg, saknaden efter dig, den bara växer.
Känner hur klumpen bara växer, växer och blir större och större för var dag som går. Det finns inget att leva för, varför jag? Ensam, liten och ynklig jag känner mig, varför ska jag, just jag lida så? Allt och alla bara lämnar mig gång på gång, men den som sårat mig mest, det är du! Varför?
Jag kan inte förstå, jag som var så snäll och rar mot dig, gjorde inte dig något ont. Men ändå så är det du som sårar mig så djupt, men det är fortfarande dig som jag saknar mest. Men kan inte förstå varför!
Efter allt ont du gjort mig, så älskar jag dig lika mycket ännu. Allt är bara så jobbigt utan dig, de känns så svårt, allt som jag nu måste klara själv. Som du och jag gjorde tillsammans innan. Det är så jobbig, känner den där klumpen i bröstet igen, den blir bara tyngre och tyngre.
Tillsist kommer jag inte orka mer, den tiden kommer snart. Snart, kommer vi träffas igen, få va tillsammans, så som de ska va du och jag. Äntligen få va i din famn igen, önskan om att det ska ske, längtan efter dig får mig att göra det…
Drömmar ur snö, som förvandlades till...
Står inne i köket kollar ut på de snötäckta landskapet. En glittrande sjö jag ser, täckt med ett tunt lager snö. Men ingen som vet vad som kommer hända. Det är inte bara snö på den lilla sjön, även täckt med is. Men bara ett tunt, tunt lager. Men det är ingen som ser. Snön liggerdjup runt om kring. Jag trodde att det bara va jag som kunde se så vackert det var. Men så fel man kan ha, det var fler än jag.
Bara en liten stund efter jag stått där och tittat ut över de vackra snötäckta landskapet, jag plötsligt ser en liten flicka som tar sina första och sista steg på den snötäckta sjön. Den som var så vacker, men allt vackert döljer inte bara vackra saker inom sig. Isen den sprack och flickan skrek.
Men det var ingen som såg, ingen som hörde. Det var bara flickan och den lilla sjön. Den ända som såg, det var jag. Men vad skulle jag göra, 100 meter där ifrån jag stod i mitt varma kök med en varm filt runt min kropp. Vattnet mötte flickans kropp, jag hörde hennes själ skrika. Jag fick panik, slängde koppen jag höll i min hand.
Kastade mig ut i snön, kände den kalla vinden som tog tag i min kropp fängslade min själ. Men jag gav inte upp, den lilla flickan kämpade för sitt liv. Jag kände hur jag sakta började frysa till is. Men tanken på att den lilla flickan inte skulle få se solen igen fick mig att kämpa.
Flickans skrik, började sakta försvinna men i sista sekund jag han ta hennes hand. Jag kände hur hennes kropp blivit till is men hjärtat pumpade blod, det var i denna stund jag förstod. Vi var två om samma sak. Min kropp som varit som is en längre tid, sedan du lämnade mig, men mitt hjärta pumpade blod.
Flickans ögon som stängt sig öppnades sakta och jag möttes av två blåklara ögon. Jag fann åter hoppet och flickan lika så, vi hade faktiskt varandra i den kalla vinter kylan. Nu satt vi där, flickan i min famn. Det kändes som om vi funnit varan.
Tillsammans vi fick upp värmen, hennes iskalla kropp mot min. Men kallt och kallt blev i denna stund något varmt. Vi tog varandras hand och tog våra steg. Mot stugan, vi var på väg in i värmen för att börja om. Nu var det slut på de gamla, det var dag att ta nya och friska tag.
Men jag kan inte än idag inte fatta att det har varit du och jag. Du var som den vackra sjön men så hemsk. Du höll de hemska inom dig. Precis som sjön, snön täckte över den tunna isen, det var ingen som såg. Precis som med dig, jag kunde inte se att du var så hemsk.
Men efter att man gjort ett misstag då lär man sig och gör inte om det i första taget. ”Man lär sig av sina misstag”
Tårar som rinner...
Hjärtan som brinner...
Men det är ändå kärleken som försvinner...
Det skulle va DU...
Det skulle va JAG...
Vi var eviga dag...
Men så blev det bara i den dröm som jag har...
Och än idag, lever min dröm kvar...
Där är det du och jag...
Så som det borde va idag...
För alltid tillsammans, men det är bara en dröm...
En dröm som önskas bli sann men allt bara försvann...
Som vågen på en strand...
Det var där vi gick hand i hand, tillsammans på vår älskade strand...
Men allt spolades bort och jag miste allt jag någonsin fått...
Simma lugnt!
Men först och främst så var det lite annorlunda då man skulle betala, vem skulle betala först? Hrm ”Ett barn!” fick dock betalat osså, ”Eller man kanske ska säga en ungdom? Ni är inte precis bara längre!” haha, nej det kan man inte påstå! ”Haha, ja barn går ju in gratis, så där lurade ni oss inte” Haha, så kan man ju också se de! Oh men gud så underbart söt han va då!
Det är sinnes!
Oh äntligen inne i omklädningsrummet. Men innan dess så ”Hur va de nu? Vi skulle gå in genom den första dörren till vänster va? Där som det står herrar?” de hade nog inte gjort någon större skillnad! Det fanns ju pojkar och män inne på damernas också! Konstigt nog, de hade ju inte heller så bråttom ut där ifrån precis! Men de hade vi! Fort som fanken in i duschen!
Snacka om att vi va heta i de vi hade på oss när vi badade! Ojoj, värmen steg i vattnet när vi hoppade i! Haha Tette hade ju 3 delad bekini! ;) Tycker faktiskt att du och jag gummsi har varit väldigt duktiga idag! Simmande tillsist 30 längder och trampade vatten som idioter, snacka om att vi har varit uberduber duktiga! Haha, ja vi gjorde ju lite annat också när vi ändå va på badet!
Hur va det nu gumman? Jag gjorde vadå? ”Tjuv- Fuskade” vad det nu innebär vet jag inte! Men de vet du gummsi ;) så sjukt skoj! ”Det var en tant som tog mig på röven” haha ”Va, stoppade du din tumme i röven på en tant?” haha, som de kan bli ibland! ”Nej”.
Det blir då nästan aldrig som man tänkt sig när man är med dig gummsi, men tur är nog det! Oh, så sexi! Vi är så otroligt heta var vi än är! Haha den där bastun, var dock inte riktigt som den skulle va, eller vad säger du? Höll ju på att bli grillade! Haha ännu hetare på gröten! Men kom ihåg de vi ses igen ;)
Vi ska va våta lite oftare du och jag gummsi<3 Tolka de som ni vill för de gör vi^^
Även ett tappert försök att lira innebandy, gjordes av mig idag! Inte så lyckat precis, men de kan bero på att man var trött som man var och att de småpojkarna man lirade med kunde lira och det kunde ju inte jag! Sjukt snällt av dig i alla fall att du frågade mig Filiph de värmde<3
Can you...
Pleas say you will be mine.
You know that I need you by my side, every minute, and every day forever by my side.
It’s the falling in love that’s making me high, you know what I mean.
But it’s the wondering around that’s making me cry, I cry just for you.
Every night I'm awake, there is nothing I can do about it, You've got to know what I mean when I ask do you love me.
But you can’t not give me an answer.
Because you don’t know if you love me or not!
Say you will be mine, I need you by my side.
I love you! True love is so hard to find, oh yes!
Pleas say you will be mine, You're always on my mind, Until the very end of time.
Can you not understand that I love you?
It's the being in love that’s making me blue darling, I love you.
It's the dreaming of you that's making me happy, just you baby, you making me happy.
Every minute of today seems like yesterday, can't believe that I feel this way, for my heart can't wait, so listen to me, I'm calling for you now.
Att bara...
Att bara få ligga vid din sida, känna din kropp emot min. Få kyssa dina läppar, som om du vore min, smeka din kropp. Slutligen pussa dig på pannan och viska i ditt öra att jag älskar dig för den du är (v) Skulle betyda så mycket för mig. Att ha någon att älska så, någon som älskar mig lika mycket. Kärlek på hög nivå, just precis bara för oss två…
Vi är inget utan varandra!
Vi finns alltid där för varandra när vi behöver det som mest. Jag vore inget utan er två<3 Vi är mycket speciella, vi 3 tillsammans. Kan inte tänka mig ett liv utan er, undra hur de skulle va? Jo mycket, mycket komplicerat, mer än vad det är nu ;) Men det skulle ju vara världens undergång om vi 3 inte fick vara tillsammans. Inget/inget kan någonsin stoppa oss, vi är oslagbara tillsammans, så är det bara. Vi är inget utan varandra, eller i alla fall inte mycket! De 3-luffarna för alltid tillsammans. Det är så det ska vara från och med dagen då vi 3 träffades.
Vi har dock även haft en mycket givande dag i detta Lund! Cirkulerade då först runt lite här och där, blev jagade av den där pojken med City-tidningen. Stackars pojk! Men vill man inte så vill man inte. Sedan så provade vi dock på oh spana in lite folk, funkade ganska så bra tycker jag. Sprang dock runt som fånar i alla affärer, många givande skratt fick vi dock.
Men plötsligt så kom Tette på att hon var tvungen att ta ut pengar, så hon traskade iväg för att ta ut pengar, medhanns Ellie oh Tina kollade bion! Men så var automaten flyttad snacka om otur! Så stakars Tette fick vandra till nästa automat oh där hade hon oturen att träffa *Herr Nilsson* Men sprang där ifrån, bort till bion. Där de 3 luffarna sedan bestämde sig för att gå till MC och käka som det brukar sluta med varje gång vi är ute och vandrar. Men vad pinsamt där va han ju! Tette överlevde dock, men de va precis.
Hur var det nu ”Vi både pumpar och suger” sedan efter de där lilla uttalandet så skyndade dem sig upp för trappan. De kände hur allas blickar föll på dem. Sökte skydd på andra våningen där det sedan utspelade sig andra konstiga saker. Lite smått förvirrade som alltid satt de sig för att börja käka, då de plötsligt hörde ett konstigt, ja väldigt konstigt ljud! ”Hjälp, de mixar ungarna” haha de lät ju så, ”De blandar könen” Haha, nu fick vi snart inte luft. Så mycket som vi flabbade. Alla våra torra skämt. Då Tina plötsligt utbrister ”Öhh den ungen snusar” haha var fick hon nu de ifrån tänkte de andra två! Men då säger Ellie plötsligt ”Är han svenska då?” Vi bara hallo, vad seplar de för roll han ska ändå inte snusa! ”Men danskar skiter faktiskt i det” Men de Ellie hörde på bussen var nog de bästa skämtet, men ändå inte!
Det hade kommit på en pojk som hade sagt ”En blatte inom Lund” föraren hade bara kollat på honom och frågat ”Ursäkta?” han hade då svarat ”Ja, en blatte till Lund! Jag är ju inte svensk” Hrm fören tryckte in och då säger *blattens* kompis ”Men då åker ja svart, alltså gratis!” Föraren tittade skumt på honom, men de hela skulle va ett skämt eftersom han var *Neger*. Ganska så komiskt men folk som kan skämta om sig själv, där ibland ingår vi 3 så klart!
Sedan traskade vi till vår lilla butik där vi prövade masker och snygga hattar, tills vi blev ut jagade! Fortsatte då till Lindex och sedan in på Åhlens för att fortsätta att prova hattar. Mycket skoj, folk kollade och skrattade! Men där förgyllde vi deras dag. Drog sedan hem till Tette, där vi avslutade vår dag…
Döden...
Ett barns konkreta tankar om himlen som en plats dit de någon gång kommer, glider sakta över i den vuxna kvinnans förmåga till abstrakt tänkande. Tänker, på allt det som barnet sagt.
Kanske är döden de häftigaste vi får vara med om, det är ingen som vet. Att slippa känna, att slippa tänka, slippa drömma om att falla djupt ner utan botten. Bara få falla långt, långt ner, dit ingen ser, man vet aldrig när man är djupt, djupt där nere. Att äntligen få vara ensam. Att komma undan där inga tankar finns.
Om jag ändå vågade lita på intet skulle jag skära ett djupt sår. Kanske mer än ett, låta blodet sakta rinna, ner längs armen, tillsist skulle hela jag vara full av blod. Ingen skulle få veta, bara jag och intet. Så avlägset men ändå så nära. Finns helvetet?
Du brukar säga att himlen och helvetet är en fråga om att möta sig själv och det man har gjort. Att uppleva sina egna gärningar, öga mot öga. Ingen kommer undan mötet med sig själv, alla kommer vi uppleva samma sak, men ändå inte. Vi är så olika du och jag, men ändå så lika.
Det är helvetet. Eller himlen, det är ingen som vet säkert. Varför skulle jag tro på förlåtelsen, när du inte gör det själv, du som borde veta så mycket mer än alla andra? När du ändå aldrig slutar anklaga dig själv, aldrig glömmer det som hänt.
Så varför ska jag då? Låt mig bara få leva, leva mitt liv! Mitt liv är inte som ditt, men du vill inte förstå…
