Det sägs att kärleken finns där för alla, men var är den när man behöver den som mest? Jo, den är långt, långt bort. Någonstans där man inte vet riktigt var den är. Var man själv är, allt är bara så förvirrande, jag letar fribrillt efter min prins. Men de enda jag finner i mitt sökande är grodor och paddor.

Men en vacker dag ska jag finna dig min prins. Det spelar ingen roll om det blir imorgon, om två veckor eller om ett år. För jag tänker vänta på min älskade. Ska inte sluta vänta, eller hoppas.

Vill ha riktiga känslor för dig, tänker inte bli din prinsessa bara för att du är kär i mig, jag måste vara lika kär i dig, samma känslor från båda hållen, annars är det inte kärlek. Jag vill känna riktig kärlek, att du älskar mig för den jag är och inte för den jag borde vara. För gör du inte det så är det inte jag som är din prinsessa och du är absolut inte min prins. Du är bara en av de där grodorna, alltså en i mängden.

Du som är min prins, är speciell du har de där lilla extra som inte någon av de där andra grodorna har. Men man lär nog stötta på en massa grodor innan man hittar sin prins, men den smällen får man nog ta, om man vill vara med i leken.

Att leka med någon annans känslor är bara så patetiskt och lågt, så det inte finna ord för det. Leka med mina känslor är som att leka med elden, det kan bli jävligt hett, när jag förstår vad du gör eller gjort.

Men som man brukar säga ?Kärleken rostar aldrig? Men det är bara äkta kärlek som aldrig rostar, den andra kärleken rostar som bara den. Men livet är fullt med överraskningar?