Det finns inget underbarare, än att sitta ensam någonstans oh bara få tänka. Liksom bara sitta där oh tänka på allt som hänt och som kommer att hända. Varför allt är som det är? Kunde det varit annorlunda, eller är allt som det ska? Ja, det finns många frågor som man vill ha svar på. Men mitt i allt ihop, så hör man fågelkvitter i vindens sus. Helt underbart, nu vet man att sommaren är här!

Många minnen väcks till liv, jag bara saknar den där känslan, får tyvärr säga att jag inte saknar dig, utan det är själva känslan. Vill liksom ha det som då, men inte dela känslan med dig, för den tiden är förbi. Då det var du och jag, det är historia och kommer aldrig att hända igen. Den tiden var då, oh nu är nu, du är du och jag är jag. Innan var det vi, men som sagt den tiden är förbi.

Nu är det nya tider och nya tag som gäller. Jag hoppas bara på att jag ska få uppleva den känslan igen, den var hela mitt liv. Men kärleken är inte allt, vänner och familj är så mycket mer. Att sakna någon kan betyda mycket. Det beror på vem det handlar om, ibland kan det vara nyttigt att sakna någon. Men vet man att man aldrig kommer att få se personen igen, då är det jobbigt, speciellt om det var någon som stod en nära.

En del av mitt liv har jag förlorat, en del som nu är minnen, som aldrig någonsin kommer att försvinna. Livet är som det är, finns inte mycket vi kan göra ät det, en del saker är förbestämda. En del bestämmer vi själva...   

Dom må vara annorlunda men underbara ändå! Bara för att det finns människor som kanske är lite annorlunda än dig själv, så vet du inte hur personen är, bara igenom att se honom/henne! Du kan inte döma personer utifrån hur dem ser ut. Du måste ge personens inre en chans.

Hatar att se personer som snackar skit om andras utseende, antingen för att dem själva tycker att den andre är mycket snyggare än dem själva eller för att personen har någon form av handikapp. Att ni inte själv inte kan se hur otroligt dumma ni ser ut när ni står där och snackar ert skit. Ni tror att ingen ser, men det är fler som ser än ni anar!

Att ni inte kan acceptera att det finns personer som ser bättre ut än vad ni själva gör, är bara så lågt, men det är fan i mej lägre oh inte kunna acceptera att det finns människor som ser lite annorlunda ut än alla andra. Att vara handikappad innebär många olika saker, man kan ofta inte gör allt som alla andra. Men det innebär också att man kan göra mycket mer än vad alla ni andra tror.

Man är inte dum i huvet bara för att man är handikappad! Man är precis lika mycket värd som alla andra, bara det att man kan behöva lite extra hjälp med saker som värkar självklara för oss andra. Varför göra det svårare för någon som redan har de svårt? Sträck ut din hjälpande hand i stället och visa att du finns där.      

Saker som jag vet, saker som igen annan vet! Är saker som jag inte vill berätta för någon, inte ens för dig min bästa vän. Dessa saker är saker som hänt, saker som jag inte ångrar, saker som jag ibland saknar. Saker som jag vill uppleva igen, saker som jag vill göra med dig! Jag vill finna dig nu oh ge dig allt jag har!

Men man kan inte hjälpa om man ibland känner sig liten och ynklig! Som om hela världen har rasat ihop och man är ensam kvar. När ingen ser, när ingen hör, när ingen bryr sig, när alla bara ignorerar en. Det är så man får känslan av att man bara tror på äkta kärlek en gång i sitt liv!

Jag trodde jag hade allt, men hade bara en del! En del som betydde allt för mig, mer än jag någonsin kommer att kunna visa igen! Men en del som försvann lika snabbt som den kom. Men en del kan man alltid få tillbaka eller ersätta med något annat! Om man bara vill det själv, så går det! Men den som var ens allt kan man inte ersätta, aldrig i hela sitt liv, hur man än gör!

Jag vill ju bara finns kärleken, var på bröllop igår, kärleken bara sprudlade. Alla hade någon, men vem hade jag? Ingen, det spelar ingen roll, för kärleken ska komma när den kommer. Men att se alla andra, som har någon att älska och som är älskade av någon det gör ont. Då man vet att man själv inte har någon.

Kärlek är så mycket mer än vad de flesta tror, det är inte bara klapp oh kyss! Men att ingen förstår, det få mig att nästan ge upp hoppet, om att hitta min älskade prins! Men som sagt äkta kärlek är så svårt att hitta! Om den ens finns, men de vet jag att den gör, som igår fick jag se äkta kärlek, så glad för brudparets skull!

Även om jag själv inte vill gifta mig, så vill jag också finna evig/äkta kärlek! Kunna gå hand i hand och veta att den personen som håller min hand aldrig kommer släppa den.    

Allt jag någonsin har önskat mig, står nu framför mig. Jag viste inte att kärlek fanns. Du är mitt hjärta, min själ, mitt allt, de jag kommer hem till. Att kärleken fanns, jag var inte säker. Jag trodde aldrig att kärleken kunde vara så säker. Att du inte förstår, snälla bli min själ, mitt hjärta, mitt allt. Snälla bli den jag kommer hem till om kvällarna.

---

Hej imorgon och hejdå igår! Jag vet vi borde säga hejdå. Men inget får komma i vägen för oss. Jag har väntat, väntat på denna dag. Jag vill leva såhär för evigt. Men jag väntar fortfarande på imorgon, men lever i igår. Men måste gå vidare, men jag har väntat på denna dag, jag bara väntar och väntar. Hej imorgon och hejdå igår! Vi har väntat på denna stund, men vet inte varför. Jag väntar fortfarande på imorgon.

---

Du vet jag gör vad som helst för kärlek. Jag dödar för kärlek. Det var något speciellt med vägen, jag vet att du är där. Jag minns allt som igår. Jag har en sak att berätta, jag dödar för att få kärlek. Du utropar, då börjar det igen! Jag vill förklara, jag vet att du är rädd och vill försvinna bort. Men jag vet innerst inne så behöver du mig. Jag dödar för kärlek, jag tänker inte låta dig vara, jag gör vad som helst för att få ha dig för mig själv.

---

Jag vill inte ha, jag vill inte be, jag vill inte vara med dig något mer. Jag vill aldrig igen se dig! Tänk vad allt kan förändras på en minut, ett sms och allt kan vara slut. En sekund, en minut och allt är slut. Jag vill inte ha, jag vill inte ge, jag vill inte ha något mer.  

Älska, glömma och förlåta! Allt tas bara förgivet. Det är igen, som tänker lite längre. Alla bara tänker på sig själv. Alla är vi så otroligt egoistiska, klart en del mer än andra men alla är vi ego! Fundera lite själv så ska du se att du kommer fram till samma sak, även om du inte vill erkänna de så kan du fundera. Du kommer sedan att inse att allt inte är så enkelt som man kanske tror. Men snälla för fanken våga ha egna åsikter och tankar så vinner du på det i längden! Våga vara dig själv!  

---

Tårarna finns alltid där, fast att du inte ser. Men jag anklagar inte dig, för du behöver inte veta. Du lär inte bry dig, så varför ska jag bry mig?

---

Mina känslor för dig kommer aldrig någonsin att försvinna. Du tror säkert att jag har glömt dig och allt vi gjorde tillsammans, men det är bara som du tror. Jag tänker på dig varje dag och på alla stunder som vi hade tillsammans. Men de som hänt var bäst. Det var inte meningen att det skulle vara du och jag för alltid. Jag har insett det, men har du? Jag vet, den man älskar glömmer man aldrig!

---

Att sakna någon är tungt, alla behöver vi någon gång känna känslan att vi längtar efter något/någon. Men när man längtar efter någon som man vet aldrig kommer igen, då känns det extra tungt. För hur mycket man än saknar och längtar efter personen, så har man i baktanken att man inte kommer få träffa personen förrän man har levt sitt liv. Ibland kan man önska att man vore hos personen, där uppe bland molnen. Men samtidigt så vet man att den andre ränker samma sak, men vill att man ska leva livet, så som han/hon skulle gjort. Den andre personen vill  bara att man ska vara lycklig. Jag vet att min farfar tänker så, för han vill att jag ska vara lycklig. Det är de som får mig att leva livet, jag lever för honom med. Just precis för att jag älskar honom så mycket som jag gör. För mig är han inte död, för mig är han bara få en resa så långt, långt bort men ändå så nära!  

Kärleken är inte alltid ljus och underbar, även kärleken
har dystra stunder.
Stunder då man önskar att befann sig på en annan plats.
Jag tänker på dig varje kväll, spelar ingen roll om jag är ensam eller
vacklar omkring.
Jag stannar upp ett tag och tänker tillbaka.
Alla vänner som man lämnade kvar, det känns bara så tungt.
Jag söker hopp, ser dig varje gång jag sluter mina ögonlock.
Jag kan inte andas, jag saknar dig.
Jag tänker på dig jämt, spelar ingen roll vad det är för dag.
Mitt liv springer iväg, jag springer ikapp, men det är ingen som
kan förstå hur jag känner.
Trots allt de som hänt här idag.
Jag tänker på dig varje kväll då jag ska somna, vet jag att du inte finns vid min sida, tänker varje gång jag sluter mina ögon att jag ska vakna
upp med dig vid min sida.
Men kärleken har sina dystra stunder, då den man älskar bara försvinner och
aldrig kommer igen.
När man saknar någon så, det finns inga ord för hur
mycket man kan älska en person.
Men plötslig som när man vänder sig om så är personen borta, borta för evigt...

Usch fy så trött på vatten nu så de inte är sant. Jag har då varit nära vatten alldeles för mycket nu de senaste dagarna! I torsdags kväll hade vi fått översvämning i källaren eller ja i gången utanför vår källare osså kom det in lite i mitt rum.

Till och med vatten underifrån då har de gått för långt! Så jag fick då fösa vatten i ca 1½h, sen fick man gräva med händerna i ett par brunnar usch fy som de var skit och inte nog med det så fick jag sedan offra mig att tömma elskåpet från allt vattnet, snacka om att sätta sitt liv på spel, men liksom hallå det var ingen av de andra som vågade! Haha snacka om att vara fega till och med alla ni män som säger att ni är så tuffa ni fegade ur! Sen kom vi in i vårt lilla träningsrum och upptäckte att där var blött under heltäckningsmattan oh snacka om tråk! Så där fick man ligga oh kräla på golvet oh klippa i mattan med en papperssax haha!

Snacka om att jag är grymt trött på vatten, somnade direkt när jag la mig efter allt de där och fick hoppas på att jag inte skulle vakna flytande! Men jag klarade mig, men dock skit trött osså skulle man ju till jobbet! Ohh halvt död men klarade mig di iaf, fick veta att vi skulle städa lite tvättstugor osså, så ganska så lugnt. Men det blev snabbt ändrade planer! Vi fick veta att vi skulle hjälpa till att dammsuga med en vattendammsugare aha ganska så coolt, fast det var översvämning i en källare så vi förste och sög vatten i ca 2-3h jag och Rebecka!

Sen efter det fick vi veta att vi skulle rensa bort skit oh jag menar skit! Haha då vi kom på att vi skiter i de här! Sen samtidigt som de där så skulle vi sitta vakt åt hissnissen för där var ca 1½meter vatten i hissen som skulle pumpas undan, osså var där tvungen att sitta någon oh vakta så att ingen skulle ploppa i! haha snacka om ha tråkigt då jag och Rebecka fick sitta där i ca 2h! haha men de komiska var att vi skulle försöka räka ut hur lång tid det skulle ta, då vi kom fram till att det pumpade ut ca 5cm på 5 min! då hissanissen hade sagt att där var ca 150cm hehe! Men ja vår matte blev inte så bra för vi glömde bort vad vi skulle räkna ut ås vi kom fram till 150sm haha:P vilket innebar ca 2h!

ahh sen efter lunch fick vi använda vattendammsugaren och suga mer vatten i källarna snacka om att vi hade skoj! Nu får vi faktiskt tömma honom haha! sen lekte vi en lek då vi var tvungna att moppa för där fanns ingen kontakt så att vi inte kunde använda vår sugare! Haha så skoj vi hade oh som vi skrattade! Sen käkade vi kaka och hade det trevligt, sprang sedan ut i regnet och satt upp lappar på dörrarna! Sen fick vi sluta! När vi hade sjungit lite regna låtar osså! Sen nu ja då sitter man här och slipper regnat, har varit så trött de senaste dagarna så inte pallat skriva förrän nu!        

Havets vågor sakta rullar in, känner sanden silas mellan tårna. Hur varje litet sandkorn lägger sig till rätta. Hur dem passar ihop som legobitar, det säger bara klick. Solen som steker mot min kropp, vinden som tar tag i mitt hår. En helt fantastisk känsla, sommaren är här. Får små sommar känslor i hela kroppen.

Känner hur vågorna rullar sakta in mot stranden om och om igen.  Allt upprepas om och om igen. Då jag plötsligt ser något som jag inte tidigare sett. En skugga dyker plötsligt upp bakom mig, känner dina armar kring min kropp. Hur du håller min kropp tätt, tätt intill din. Du släpper inte taget, jag försöker ta mig loss. Vrider och vänder på mig, tillsist står jag där öga mot öga med dig.

Du håller fortfarande dina armar kring min kropp. Jag kan inte tänka klart, är det verkligen du? Tar ett djupt andetag och samlar allt mitt mod innan jag öppnar min mun för att säga? Hann inte säga något förrän mina läppar möttes av dina. Vi står där, håller om varandra, kysser varandra varsamt, plötsligt slutar du.

Släpper taget om mig, kysser mig lätt på kinden och vänder dig om och börjar springa. Jag ropar efter dig, tårarna kommer. Men du vänder dig inte om, du bara försvinner, längre och längre bort. Kan inte längre se dig, känna dig, prata med dig, vara med dig för du har lämnat mig för gott.   

Kärlekens färg, ingen vet vad kärleken har för färg. Varken du eller jag. En del påstår att röd är den rätta färgen, men varför säger då en del att svart kärlek finns? Men vad spelar det för roll om kärleken är svart, vit, röd eller blå?

Kärlek finns överallt vart man än går, även om man inte alltid kan känna den. Man brukar säga att kärleken är blind, tur är nog det. Men alla tror inte på att den är blind, de ser bara till hur personen ser ut inte hur den är.

De är det inre som betyder så mycket i längden. Det är insidan som ger utsidan sin glans, utsidan som ger insidan en chans. Varför kan folk inte se hur personen är som person och inte döma en utifrån utseendet.

Klart det kan vara lätt för mig att sitta här och säga. Men jag vet själv hur svårt det är, dömer också människor efter hur dom ser ut ibland. Men det är bara ett fåtal gånger, jag vet hur det känns att bli dömd utifrån hur man ser ut.

Men ibland gör man det utan att tänka på det. Äkta kärlek är röd, falsk kärlek är svart, ofta delar man en blandning av röd och svart. Kärlekens färg lila!     

Hur vet man hur allt ska vara? Om allt är som de ska? Om de inte är som de ska?
Att man börjar fundera så grundligt på alla, varför är det så?
Att man fördjupar sig på olika saker ibland är inte så konstigt.
Men att man fördjupar sig i allt, då är det något som är fel.
Att man bara orkar!?

Men om man gör det utan att man tänker på de, man vill egentligen inte,
man bara gör det.
Man kan inte hjälpa det, man vill bara sluta men de går inte.
Det är tungt att bry sig om allt och alla hela tiden.
Men man kan inte sluta bara sådär, men ibland måste man släppa
taget om allt och alla.

Tänka lite på sig själv och spendera tid med sig själv.
Men gör man de så kan allt bli fel ändå.
Folk klagar då på att man är EGO hela tiden, men de vet inte själva hur de beter sig.
Alla är vi Ego någon gång, de måste man vara för att överleva. Men förde kan man tänka på andra ibland, men inte för ofta. Ibland ska man bara sluta tänka överhuvudtaget.
Det blir bäst så ibland. Även om man kanske inte inser det själv.
Då man inser det själv har det troligen gått för långt, eller? 

För jag vet inte vad jag ska säga! Längtar bara tills nästa gång
jag får vara med dig. Vill att tiden ska gå snabbt, saknar
dig redan. Jag vet inte hur jag ska förklara denna dag!?
Det har varit helt sagolikt, fast att det har regnat.

Men de va myspys oh ligga där inne oh gosa med dig under
täcket då man såg att det ösregnade där ute! För att du
är så underbar Filip, så otroligt gullig hela tiden, det känns som om jag känt dig i en evighet, klart de beror på hur man räknar en evighet, för varje minut utan dig känns som en evighet.

Då vi skiljs åt vill jag bara vända om och krama om dig. Aldrig någonsin släppa taget om dig! Vill att du ska veta att du va inte alls dum idag i så fall var jag lika dum. Som sagt du och jag är två knäppisar kom vi ju fram till så! Längtar så tills vi kan ses igen, fast att det kommer dröja ett tag :/ Tänker på dig hela tiden sötnos, du betyder mycket för mig<3