Älska, glömma och förlåta! Allt tas bara förgivet. Det är igen, som tänker lite längre. Alla bara tänker på sig själv. Alla är vi så otroligt egoistiska, klart en del mer än andra men alla är vi ego! Fundera lite själv så ska du se att du kommer fram till samma sak, även om du inte vill erkänna de så kan du fundera. Du kommer sedan att inse att allt inte är så enkelt som man kanske tror. Men snälla för fanken våga ha egna åsikter och tankar så vinner du på det i längden! Våga vara dig själv!  

---

Tårarna finns alltid där, fast att du inte ser. Men jag anklagar inte dig, för du behöver inte veta. Du lär inte bry dig, så varför ska jag bry mig?

---

Mina känslor för dig kommer aldrig någonsin att försvinna. Du tror säkert att jag har glömt dig och allt vi gjorde tillsammans, men det är bara som du tror. Jag tänker på dig varje dag och på alla stunder som vi hade tillsammans. Men de som hänt var bäst. Det var inte meningen att det skulle vara du och jag för alltid. Jag har insett det, men har du? Jag vet, den man älskar glömmer man aldrig!

---

Att sakna någon är tungt, alla behöver vi någon gång känna känslan att vi längtar efter något/någon. Men när man längtar efter någon som man vet aldrig kommer igen, då känns det extra tungt. För hur mycket man än saknar och längtar efter personen, så har man i baktanken att man inte kommer få träffa personen förrän man har levt sitt liv. Ibland kan man önska att man vore hos personen, där uppe bland molnen. Men samtidigt så vet man att den andre ränker samma sak, men vill att man ska leva livet, så som han/hon skulle gjort. Den andre personen vill  bara att man ska vara lycklig. Jag vet att min farfar tänker så, för han vill att jag ska vara lycklig. Det är de som får mig att leva livet, jag lever för honom med. Just precis för att jag älskar honom så mycket som jag gör. För mig är han inte död, för mig är han bara få en resa så långt, långt bort men ändå så nära!