Tänker på hur det var för snart 4 år sedan, då du fortfarande fanns vid min sida! Den tiden var underbar fram tills den 4/8-03! Det var nog den värsta dagen i mitt liv, en del försökte få mig att förstå att det var nu över, allt vi gått igenom var över. Men för mig tar det aldrig slut, min saknad efter dig den tar aldrig slut!

Tiden har för mig stått stilla sedan den 4/8-03, minnena lever kvar än idag, tänker på dig varje dag! Det finns inget gå vidare för mig, jag går ingenstans utan dig! Salta små tårar jag fäller sällan, men när dem väll kommer ner från min kind, så är det för dig, jag saknar dig så att det inte finns någon som någonsin kommer att förstå hur mycket jag saknar dig! Det finns ingen annan som är värd mina tårar mer än du!

Det kommer aldrig någonsin att finnas någon som betyder lika mycket för mig som du gjorde/gör. Som många gånger förr har jag sagt dessa ord, för mig är du inte död! Du kommer aldrig någonsin att vara död i mina ögon, för mig lever du kvar inom mig. Dem 4/8-03 var jag hos min bästa vän, blev hämtad den 5/8-03 fick veta när jag blev hämtad! Mamma sa till mig att jag skulle behålla min kudde inne i bilen, men jag förstod inte varför, jag kunde ju lägga den där bak!?

Men tog med mig den in i bilen, då jag fick se min bror. Helt förkrossad han satt i baksätet. Jag
förstod ingenting, så satte sig mamma och bakade ut bilen på vägen. Samtidigt som jag frågar "Varför är Johan ledsen? Oh var är pappa?" Jag såg hur tårarna började komma i mammas ögon, "Pappa är där hemma, han mår inte så bra" Hann tänka mycket, under de få sekunderna innan mamma sa vad som hänt! "Farfar dog igår..." Jag ville inte förstå, jag ville verkligen inte lyssna! "Men det var bäst så efter allt lidande, han somnade stilla in när farmor var vid hans sida" Nu förstod jag varför jag skulle ha kudden, tårarna kom som ett vattenfall, det fanns inget slut.

Enda sedan den dagen har jag varit halv! För halva jag är i himlen, jag fick trösta mig med att Nina min älskade kanin som dog året innan inte var ensam i himlen numer! Men det hjälpte bara lite, jag försökte de första dagarna att förtränga det som hänt. Jag ville inte inse att du var borta och att jag aldrig mer skulle få träffa dig. Men när jag träffade farmor, så förstod jag att du var bort, du fanns inte vid hennes sida, inte fysiskt men psykiskt!

Men sen efter ett par månader följde jag med mamma till hennes jobb för att hjälpa henne, då fick jag se en skyllt där de stod Allan Andersson och Ingbritt Andersson, fick då för mig att du hade flyttat hit och att du inte var död. Men sen slog mig tanken mig att varför skulle du flytta ifrån allt och alla oh farmor? Bara lämna oss alla? Nej, det stämde inte, men jag önskade så att du skulle komma ut från porten! Fast ändå inte, det var farmor som skulle gå vid din sida inte den där Ingbritt!  

Men jag har nu efter snart 4 år börjat inse att du inte kommer komma tillbaka, men att vi kommer träffas igen. Jag vet och jag längtar så! Vill att denna dag ska vara idag. Varje morgon när jag vaknar önskar jag att du ska ringa, att du ska visa att du liksom fortfarande finns.  Men du behöver inte, för du finns alltid hos mig FARFAR<3

Dom må vara annorlunda men underbara ändå! Bara för att det finns människor som kanske är lite annorlunda än dig själv, så vet du inte hur personen är, bara igenom att se honom/henne! Du kan inte döma personer utifrån hur dem ser ut. Du måste ge personens inre en chans.

Hatar att se personer som snackar skit om andras utseende, antingen för att dem själva tycker att den andre är mycket snyggare än dem själva eller för att personen har någon form av handikapp. Att ni inte själv inte kan se hur otroligt dumma ni ser ut när ni står där och snackar ert skit. Ni tror att ingen ser, men det är fler som ser än ni anar!

Att ni inte kan acceptera att det finns personer som ser bättre ut än vad ni själva gör, är bara så lågt, men det är fan i mej lägre oh inte kunna acceptera att det finns människor som ser lite annorlunda ut än alla andra. Att vara handikappad innebär många olika saker, man kan ofta inte gör allt som alla andra. Men det innebär också att man kan göra mycket mer än vad alla ni andra tror.

Man är inte dum i huvet bara för att man är handikappad! Man är precis lika mycket värd som alla andra, bara det att man kan behöva lite extra hjälp med saker som värkar självklara för oss andra. Varför göra det svårare för någon som redan har de svårt? Sträck ut din hjälpande hand i stället och visa att du finns där.      

Saker som jag vet, saker som igen annan vet! Är saker som jag inte vill berätta för någon, inte ens för dig min bästa vän. Dessa saker är saker som hänt, saker som jag inte ångrar, saker som jag ibland saknar. Saker som jag vill uppleva igen, saker som jag vill göra med dig! Jag vill finna dig nu oh ge dig allt jag har!

Men man kan inte hjälpa om man ibland känner sig liten och ynklig! Som om hela världen har rasat ihop och man är ensam kvar. När ingen ser, när ingen hör, när ingen bryr sig, när alla bara ignorerar en. Det är så man får känslan av att man bara tror på äkta kärlek en gång i sitt liv!

Jag trodde jag hade allt, men hade bara en del! En del som betydde allt för mig, mer än jag någonsin kommer att kunna visa igen! Men en del som försvann lika snabbt som den kom. Men en del kan man alltid få tillbaka eller ersätta med något annat! Om man bara vill det själv, så går det! Men den som var ens allt kan man inte ersätta, aldrig i hela sitt liv, hur man än gör!

Regent de bara össer ner mer och mer. Ja här
sitter jag ensam, medhanns regnet össer ner
utanför mitt fönster. Som tur är så kan jag värma
mig med en filt. Får la nöja mig med filtar, kuddar
och ett par täcken en dag som denna. Kolla lite
Tv får man la roa sig med.

Men hade då hellre delat soffan med dig, du
kanske inte tror mig, tror mina ord. Men jag
menar vad jag säger. Att det inte är många
som förstår, förstår jag för så som samhället
fungerar idag så! Att du tvivlar får mig att tvivla,
jag vet vad jag tycker om dig och de jag sagt till
dig menar jag, vart enda ord!

Men att du inte tror på mig, det gör ont. Att du
svek mig, jag har ju försökt och gjort allt jag
kunnat. Men det kanske inte räcker för dig, i så fall är jag kanske inget för dig. Duger jag inte så säg det, jag accepterar det. För i så fall så förtjänar du inte mig heller! Men att gå runt oh inte veta det tar på krafterna. Därför kan du inte förvänta dig att jag ska stå i jivakt för dig, när det sen passar dig!    

Jag vill ju bara finns kärleken, var på bröllop igår, kärleken bara sprudlade. Alla hade någon, men vem hade jag? Ingen, det spelar ingen roll, för kärleken ska komma när den kommer. Men att se alla andra, som har någon att älska och som är älskade av någon det gör ont. Då man vet att man själv inte har någon.

Kärlek är så mycket mer än vad de flesta tror, det är inte bara klapp oh kyss! Men att ingen förstår, det få mig att nästan ge upp hoppet, om att hitta min älskade prins! Men som sagt äkta kärlek är så svårt att hitta! Om den ens finns, men de vet jag att den gör, som igår fick jag se äkta kärlek, så glad för brudparets skull!

Även om jag själv inte vill gifta mig, så vill jag också finna evig/äkta kärlek! Kunna gå hand i hand och veta att den personen som håller min hand aldrig kommer släppa den.    

Jag vet inte vad jag ska tro! Så mycket som jag har
 tänkt på dig, varför skulle de bli som de blev? Jag kan
inte förstå, jag har saknat alla dina söta ord, dina sms.
Men man kan inte få allt man önskar sig här i världen.
Men jag förstår om du inte tycker som jag.

När du skrev till mig nu igen, jag fattade inget! Du var
som borta för mig, jag trodde att du hade övergett
mig. Jag hade nästan gett upp hoppet om dig, jag hade
fått den känslan av att du inte ville ha med mig att
göra mer. Inte konstigt att jag blir lite smått chokad
när jag sen får se vad du sitter oh skriver till mig.

Jag vet ju inte vad jag ska tro, jag tycker ju om dig mer
än vad du någonsin kommer att förstå, jag vet jag
kanske uttrycker mig lite konstigt, men jag
tycker fortfarande om dig och det har jag gjort
sedan dag ett!

Jag hoppas självklart att det blir som de va innan, men man kan ju var säker, allt kan hända det är trots allt några veckor till tills vi kan träffas du och jag<3 men jag längtar...

Allt jag någonsin har önskat mig, står nu framför mig. Jag viste inte att kärlek fanns. Du är mitt hjärta, min själ, mitt allt, de jag kommer hem till. Att kärleken fanns, jag var inte säker. Jag trodde aldrig att kärleken kunde vara så säker. Att du inte förstår, snälla bli min själ, mitt hjärta, mitt allt. Snälla bli den jag kommer hem till om kvällarna.

---

Hej imorgon och hejdå igår! Jag vet vi borde säga hejdå. Men inget får komma i vägen för oss. Jag har väntat, väntat på denna dag. Jag vill leva såhär för evigt. Men jag väntar fortfarande på imorgon, men lever i igår. Men måste gå vidare, men jag har väntat på denna dag, jag bara väntar och väntar. Hej imorgon och hejdå igår! Vi har väntat på denna stund, men vet inte varför. Jag väntar fortfarande på imorgon.

---

Du vet jag gör vad som helst för kärlek. Jag dödar för kärlek. Det var något speciellt med vägen, jag vet att du är där. Jag minns allt som igår. Jag har en sak att berätta, jag dödar för att få kärlek. Du utropar, då börjar det igen! Jag vill förklara, jag vet att du är rädd och vill försvinna bort. Men jag vet innerst inne så behöver du mig. Jag dödar för kärlek, jag tänker inte låta dig vara, jag gör vad som helst för att få ha dig för mig själv.

---

Jag vill inte ha, jag vill inte be, jag vill inte vara med dig något mer. Jag vill aldrig igen se dig! Tänk vad allt kan förändras på en minut, ett sms och allt kan vara slut. En sekund, en minut och allt är slut. Jag vill inte ha, jag vill inte ge, jag vill inte ha något mer.  

Älska, glömma och förlåta! Allt tas bara förgivet. Det är igen, som tänker lite längre. Alla bara tänker på sig själv. Alla är vi så otroligt egoistiska, klart en del mer än andra men alla är vi ego! Fundera lite själv så ska du se att du kommer fram till samma sak, även om du inte vill erkänna de så kan du fundera. Du kommer sedan att inse att allt inte är så enkelt som man kanske tror. Men snälla för fanken våga ha egna åsikter och tankar så vinner du på det i längden! Våga vara dig själv!  

---

Tårarna finns alltid där, fast att du inte ser. Men jag anklagar inte dig, för du behöver inte veta. Du lär inte bry dig, så varför ska jag bry mig?

---

Mina känslor för dig kommer aldrig någonsin att försvinna. Du tror säkert att jag har glömt dig och allt vi gjorde tillsammans, men det är bara som du tror. Jag tänker på dig varje dag och på alla stunder som vi hade tillsammans. Men de som hänt var bäst. Det var inte meningen att det skulle vara du och jag för alltid. Jag har insett det, men har du? Jag vet, den man älskar glömmer man aldrig!

---

Att sakna någon är tungt, alla behöver vi någon gång känna känslan att vi längtar efter något/någon. Men när man längtar efter någon som man vet aldrig kommer igen, då känns det extra tungt. För hur mycket man än saknar och längtar efter personen, så har man i baktanken att man inte kommer få träffa personen förrän man har levt sitt liv. Ibland kan man önska att man vore hos personen, där uppe bland molnen. Men samtidigt så vet man att den andre ränker samma sak, men vill att man ska leva livet, så som han/hon skulle gjort. Den andre personen vill  bara att man ska vara lycklig. Jag vet att min farfar tänker så, för han vill att jag ska vara lycklig. Det är de som får mig att leva livet, jag lever för honom med. Just precis för att jag älskar honom så mycket som jag gör. För mig är han inte död, för mig är han bara få en resa så långt, långt bort men ändå så nära!  

Kärleken är inte alltid ljus och underbar, även kärleken
har dystra stunder.
Stunder då man önskar att befann sig på en annan plats.
Jag tänker på dig varje kväll, spelar ingen roll om jag är ensam eller
vacklar omkring.
Jag stannar upp ett tag och tänker tillbaka.
Alla vänner som man lämnade kvar, det känns bara så tungt.
Jag söker hopp, ser dig varje gång jag sluter mina ögonlock.
Jag kan inte andas, jag saknar dig.
Jag tänker på dig jämt, spelar ingen roll vad det är för dag.
Mitt liv springer iväg, jag springer ikapp, men det är ingen som
kan förstå hur jag känner.
Trots allt de som hänt här idag.
Jag tänker på dig varje kväll då jag ska somna, vet jag att du inte finns vid min sida, tänker varje gång jag sluter mina ögon att jag ska vakna
upp med dig vid min sida.
Men kärleken har sina dystra stunder, då den man älskar bara försvinner och
aldrig kommer igen.
När man saknar någon så, det finns inga ord för hur
mycket man kan älska en person.
Men plötslig som när man vänder sig om så är personen borta, borta för evigt...

Usch fy så trött på vatten nu så de inte är sant. Jag har då varit nära vatten alldeles för mycket nu de senaste dagarna! I torsdags kväll hade vi fått översvämning i källaren eller ja i gången utanför vår källare osså kom det in lite i mitt rum.

Till och med vatten underifrån då har de gått för långt! Så jag fick då fösa vatten i ca 1½h, sen fick man gräva med händerna i ett par brunnar usch fy som de var skit och inte nog med det så fick jag sedan offra mig att tömma elskåpet från allt vattnet, snacka om att sätta sitt liv på spel, men liksom hallå det var ingen av de andra som vågade! Haha snacka om att vara fega till och med alla ni män som säger att ni är så tuffa ni fegade ur! Sen kom vi in i vårt lilla träningsrum och upptäckte att där var blött under heltäckningsmattan oh snacka om tråk! Så där fick man ligga oh kräla på golvet oh klippa i mattan med en papperssax haha!

Snacka om att jag är grymt trött på vatten, somnade direkt när jag la mig efter allt de där och fick hoppas på att jag inte skulle vakna flytande! Men jag klarade mig, men dock skit trött osså skulle man ju till jobbet! Ohh halvt död men klarade mig di iaf, fick veta att vi skulle städa lite tvättstugor osså, så ganska så lugnt. Men det blev snabbt ändrade planer! Vi fick veta att vi skulle hjälpa till att dammsuga med en vattendammsugare aha ganska så coolt, fast det var översvämning i en källare så vi förste och sög vatten i ca 2-3h jag och Rebecka!

Sen efter det fick vi veta att vi skulle rensa bort skit oh jag menar skit! Haha då vi kom på att vi skiter i de här! Sen samtidigt som de där så skulle vi sitta vakt åt hissnissen för där var ca 1½meter vatten i hissen som skulle pumpas undan, osså var där tvungen att sitta någon oh vakta så att ingen skulle ploppa i! haha snacka om ha tråkigt då jag och Rebecka fick sitta där i ca 2h! haha men de komiska var att vi skulle försöka räka ut hur lång tid det skulle ta, då vi kom fram till att det pumpade ut ca 5cm på 5 min! då hissanissen hade sagt att där var ca 150cm hehe! Men ja vår matte blev inte så bra för vi glömde bort vad vi skulle räkna ut ås vi kom fram till 150sm haha:P vilket innebar ca 2h!

ahh sen efter lunch fick vi använda vattendammsugaren och suga mer vatten i källarna snacka om att vi hade skoj! Nu får vi faktiskt tömma honom haha! sen lekte vi en lek då vi var tvungna att moppa för där fanns ingen kontakt så att vi inte kunde använda vår sugare! Haha så skoj vi hade oh som vi skrattade! Sen käkade vi kaka och hade det trevligt, sprang sedan ut i regnet och satt upp lappar på dörrarna! Sen fick vi sluta! När vi hade sjungit lite regna låtar osså! Sen nu ja då sitter man här och slipper regnat, har varit så trött de senaste dagarna så inte pallat skriva förrän nu!        

En dag på jobbet ja! Jag som trodde att allt skulle bli skit, när jag vaknade i morse så såg att skit ut, det regnade som om himlen hade öppnat sig. Jag kände inte alls för att gå upp ur sängen. Ville bara ligga kvar där och somna om. Men var illa tvungen att gå upp, dock möts man av att regnet piskas mot rutan när man kommer upp för trappan, verkligen inbjudande att man vet att man har en hel
arbetsdag framför sig där ute. Så hade man åter igen packat väskan, var på G ut i regnet, kände bara hur jag
vill vända igen och gå in. Men nej de kunde jag inte.

Så satt man på bussen, usch fy. Det går så snabbt så är man helt plötsligt
på jobbet! Allt är som en enda repris, för alla sitter exakt på samma ställe varje dag, tacka vet jag skolan! Men så kommer den första glädjen på dagen REBECKA! När jag ser dig vet jag att dagen kommer vara rolig och så mycket som vi skrattar tillsammans så! Men jag vet också att det nu är bara 3 dagar kvar, sen kommer du inte vara på jobbet mer =( det är helt deprimerande, att tänka så. Försöker låta bli men de går inte!

Så slår klockan 07.15 och det är dags för Charlie oh Mimmo! Jag vet det låter sjukt, det är ett barnprogram som går varje morgon som vi ser på jobbet! Det är sjukt konstigt kan man säga de typ dum förklarar alla barn. Men det är ändå ganska så skoj, tycker iaf jag och Rebecka! Vi har ganska så roligt åt Charlie oh Mimmo när vi går runt i rabatterna och krafsar haha! så sjukt skoj att jag får vara med dig om dagarna Rebecka, som idag då vi lekte Hip-hopare!

Haha, ja alla de konstiga människorna som snackar med oss! Oh ja som den som spelade så sjukt hög musik kl 08.00 och vrålade som in ifrån sin balkong, helt själva sjukt! Som den där tanten; Så fint de blir!...De regnade innan! Haha som vi skrattade! Jag vet inte hur många konstiga människor vi har sett och snackat med idag. Kom på den där arbetaren som frågade står ni där i skuggan och gömmer er!? Vi bara haha nej, vi står här för att vi tycker att det är så skoj oh kratta ogräs! Men den
skummaste var den där mannen som kom typ på andra sidan parkeringen
och ropar hej 3 gånger oh skiner upp som en sol!

Dagen har trotsallt varit ganska så bra, bara det att jag är så sjukt trött
nu! Varit hos farmor en sväng oh käkat riktigt god middag och paj på de! Snacka om att jag inte behöver käka på ett tag!        

Häromdagen vaknade jag och allt var underbart, dock svårt att gå upp ur sängen. Man var ju så fruktansvärt trött. Men annars var allt sjukt nice! Vädret var mycket finare än vad dem hade lovat! Jag kände mig bra till mods, jag skulle ju få träffa dig idag. Allt var underbart, jag gick där på jobbet och tänkte på dig hela dagen. Oh snart var det bara 1h tills jag skulle sluta.

Men varför hade du inte hört av dig som du lovade? Jag fördrev den tanken till att du kanske just nu satt och smsade mig. Men nej där drömde jag allt. Min dag var på gång åt helvete! Nu kändes inget bra, var tvungen att smsa dig, jag vet borde inte men eftersom jag är som jag är så bryr jag mig om alla, så tog tag i mobilen och smsa. Men fick inte svar, skickade ett till. Väntade och väntade. Ingenting hände, jag hade nu gett upp allt, jag som trodde att min dag skulle bli underbar. Men plötsligt så blingade det till i mobilen, det var sms från dig. Men inget roligt svar, du kunde inte, min dag var förstörd. Jag gick till bussen, kände mig illa till mods, allt kändes bara så fel.

Fick trösta mig med att det bara var 4 minuter tills bussen skulle komma. Stod där och lyssnade på min MP3 som alltid annars, då en massa tankar flög omkring i mitt lilla huvud. Jag viste inte vad jag skulle tro, tänka eller göra åt saken. Tog fram mobilen och tänkte smsa dig men såg då att klockan stod på 16.09 och förstod att bussen var försenad, det gjorde inte saken bättre tiden gick och den där förbannade bussen kom inte förrän 16.23 nu var jag riktigt arg och förstod att min dag var helt förstörd. Försökte trösta mig själv med att jag kunde hitta på något annat, jag vet att det finns personer som vill vara med mig. Men jag var ändå arg, så arg.

Klev på bussen sur som en citron, allt kändes nu så meningslöst, träffade en kompis försökte se glad och verka trevlig. Det fungerade dock, men inte så länge. Lyssnade åter igen på min MP3, äntligen snart var jag hemma. Men va fan jag som skulle få en underbar dag, den var så efterlängtan, men allt sket sig! Kände inte för något just nu, när jag äntligen hade kommit hem.

Jag satt mig framför datorn då jag hade packat upp mina saker, väntade en stund till mammsen och moster hade gett sig av, gick gråtande upp för trappan med mina saker. In i duschen och låste in mig. Tårarna bara rann, fick inte stopp på dem. Men de gjorde inget, ingen kunde se mina tårar i duschen. Jag stod där ensam, ingen viste, ingen såg. Det var bara jag och mina tårar.

Jag viste inte varför jag grät, jag vet än idag inte varför. Inte var det över dig hoppas jag, du förtjänar inte det!? Men det kan ha varit för dig, du som var så otroligt underbar och gullig mot mig. Jag vet inte varför man jag saknar dig något enormt, jag vet inte vad jag har hållit på med de senaste veckorna. För jag saknar dig så, du var så snäll och gullig mot mig under de dagarna då jag fick vara med dig.

Men sen var det något som hände, som inte borde hända, men ändå så hände det. Jag ångrar så allt dumt jag sagt till dig, för jag menar inte de så som de verkade. Men jag kan inte få något ogjort som jag gjort, jag vet. Men jag kan alltid hoppas på att du kan förlåta mig. Fortsatte att gråta, väl klar i duschen fixade jag till mig och gick ner i mitt rum igen. Ingen såg att jag hade gråtit, det var bäst så ingen behövde veta!

Satt mig åter igen vid datorn, kunde lika bra sitta här och nörda mig vad tjänar det till att göra något annat, när dagen ändå var förstörd? Jag trodde inte mina ögon då jag såg att du hade skrivit till mig, när jag läste vad du skrev, förstod jag att du hade förlåtit mig! Jag mådde genast bättre, längtar tills jag får träffa dig igen.

Men sen började det igen du loggade in, oh jag orkar inte snacka med dig just nu, jag var besviken men samtidigt kunde jag inte vara arg, för jag förstod. Hade kommit fram till att min dag var helt totalt förstörd, men sen började snacka med mig, du kom från ingenstans. Du räddade min dag kan jag ju säga<3