Häromdagen vaknade jag och allt var underbart, dock svårt att gå upp ur sängen. Man var ju så fruktansvärt trött. Men annars var allt sjukt nice! Vädret var mycket finare än vad dem hade lovat! Jag kände mig bra till mods, jag skulle ju få träffa dig idag. Allt var underbart, jag gick där på jobbet och tänkte på dig hela dagen. Oh snart var det bara 1h tills jag skulle sluta.

Men varför hade du inte hört av dig som du lovade? Jag fördrev den tanken till att du kanske just nu satt och smsade mig. Men nej där drömde jag allt. Min dag var på gång åt helvete! Nu kändes inget bra, var tvungen att smsa dig, jag vet borde inte men eftersom jag är som jag är så bryr jag mig om alla, så tog tag i mobilen och smsa. Men fick inte svar, skickade ett till. Väntade och väntade. Ingenting hände, jag hade nu gett upp allt, jag som trodde att min dag skulle bli underbar. Men plötsligt så blingade det till i mobilen, det var sms från dig. Men inget roligt svar, du kunde inte, min dag var förstörd. Jag gick till bussen, kände mig illa till mods, allt kändes bara så fel.

Fick trösta mig med att det bara var 4 minuter tills bussen skulle komma. Stod där och lyssnade på min MP3 som alltid annars, då en massa tankar flög omkring i mitt lilla huvud. Jag viste inte vad jag skulle tro, tänka eller göra åt saken. Tog fram mobilen och tänkte smsa dig men såg då att klockan stod på 16.09 och förstod att bussen var försenad, det gjorde inte saken bättre tiden gick och den där förbannade bussen kom inte förrän 16.23 nu var jag riktigt arg och förstod att min dag var helt förstörd. Försökte trösta mig själv med att jag kunde hitta på något annat, jag vet att det finns personer som vill vara med mig. Men jag var ändå arg, så arg.

Klev på bussen sur som en citron, allt kändes nu så meningslöst, träffade en kompis försökte se glad och verka trevlig. Det fungerade dock, men inte så länge. Lyssnade åter igen på min MP3, äntligen snart var jag hemma. Men va fan jag som skulle få en underbar dag, den var så efterlängtan, men allt sket sig! Kände inte för något just nu, när jag äntligen hade kommit hem.

Jag satt mig framför datorn då jag hade packat upp mina saker, väntade en stund till mammsen och moster hade gett sig av, gick gråtande upp för trappan med mina saker. In i duschen och låste in mig. Tårarna bara rann, fick inte stopp på dem. Men de gjorde inget, ingen kunde se mina tårar i duschen. Jag stod där ensam, ingen viste, ingen såg. Det var bara jag och mina tårar.

Jag viste inte varför jag grät, jag vet än idag inte varför. Inte var det över dig hoppas jag, du förtjänar inte det!? Men det kan ha varit för dig, du som var så otroligt underbar och gullig mot mig. Jag vet inte varför man jag saknar dig något enormt, jag vet inte vad jag har hållit på med de senaste veckorna. För jag saknar dig så, du var så snäll och gullig mot mig under de dagarna då jag fick vara med dig.

Men sen var det något som hände, som inte borde hända, men ändå så hände det. Jag ångrar så allt dumt jag sagt till dig, för jag menar inte de så som de verkade. Men jag kan inte få något ogjort som jag gjort, jag vet. Men jag kan alltid hoppas på att du kan förlåta mig. Fortsatte att gråta, väl klar i duschen fixade jag till mig och gick ner i mitt rum igen. Ingen såg att jag hade gråtit, det var bäst så ingen behövde veta!

Satt mig åter igen vid datorn, kunde lika bra sitta här och nörda mig vad tjänar det till att göra något annat, när dagen ändå var förstörd? Jag trodde inte mina ögon då jag såg att du hade skrivit till mig, när jag läste vad du skrev, förstod jag att du hade förlåtit mig! Jag mådde genast bättre, längtar tills jag får träffa dig igen.

Men sen började det igen du loggade in, oh jag orkar inte snacka med dig just nu, jag var besviken men samtidigt kunde jag inte vara arg, för jag förstod. Hade kommit fram till att min dag var helt totalt förstörd, men sen började snacka med mig, du kom från ingenstans. Du räddade min dag kan jag ju säga<3