En av de jobbigaste sakerna som finns är när man vill vara hos någon, finnas där vid dens sida i vått och torrt. Men personen stänger en bara ute, eller så ser den inte att man finns där. Hur man än försöker, så ser den inte. Man ger personen chans efter chans, men personen inser inte vad man gör, att man vill finnas där.

Alla är vi olika, alla snackar inte om när dem har problem eller ä deppiga, men man kan i alla fall ta emot hjälp om någon vill hjälpa, även om man vill visa sig stark och klara sig på egen hand. Men ibland så behöver man faktiskt någon, någon som man liksom bara vet finns där om man vill prata.

Jag vet hur det är att vara deppig, har mött så många i min omgivning som är deppiga, själv är jag inte på samma nivå som dem, för jag har inte varit med om samma sak. Men det finns en del dagar då även jag är deppig och allt känns meningslöst. Hatar när personer bara stänger en ute, liksom bara säger A sen skiter i resten. Precis som om de bara söker uppmärksamhet.

Jag vet inte om du läser de här och jag bryr mig inte om du gör det eller inte. Men jag har gett dig chans efter chans, för att jag bryr mig om dig, men jag har nu börjat undra om du bryr dig om mig lika mycket!?

När allt de som hade betydelse bara tynar bort i sanden. Man vaknar upp av ren rädsla, i ett enda ryck. Alla drömmar förväxlas till mardrömmar. Du fylls av ångest, ångest över att du är själv. Ensam kvar lämnad i en sal, ingen som varken ser eller hör.

Plötsligt flyger något in genom fönstret, rutan krossas. Glas splitter över hela golvet, du ser blodet rinna ner från ditt ben. Du lyckas få tag på en tygtrasa, lindar den runt ditt ben. Men de fortsätter att rinna, du försöker stötta dig mot ett bord. Du kommer upp på fötter, staplar dig fram emot dörren, dörren slås upp, vinden ilar i hela din kropp.

Alla fönster i hela salen är nu öppna och det regnar, blåser in. Du försöker närma dig dörren, men plötsligt känner du hur något/någon knuffar dig åt sidan. Du ramlar till golvet med en duns, allt blir svart för en kort stund. Du vaknar upp, hela huvet dunkar, de första du ser är allt blod.

Du försöker resa dig upp, men orkar inte. Du kravlar dig bort mot dörren och ut i gången. Någonstans lång, långt där borta ser du ett ljus, du vet vad du måste göra. Men klarar du av det, alldeles ensam!?      

Idag är jag på G! Snart kan jag hela alfabetet. Haha ja man har inte roligare än man gör sig ;] Så vad händer och fötter idag då!? Ja de kan man undra, inte så mycket får jag ju lov att säga, dagens höjdpunkt var klippningen.

Annars bara slappat, som jag är något trött på nu. Sen har jag så klart snackat med baby! Alltid lika trevligt, oh jag lovar att jag ska snacka med mammsen oh pappsen! Allt för dig baby!

Sen har jag och mammsen skrattat så att vi inte fick luft i 30 min! haha snacka om att vi hade skoj, men de roliga var att allt handlade om ett namn Gunnar Hansson! Haha tänkte på min kanin Gunnar Andersson, därför allt blev fel! Stackars min lilla söta Gunnar, men tackvare honom så hade vi de så skoj!

De går en väg till mitt hjärta, en bro till mitt liv, du står här bredvid, men jag vet inte vad jag ska ta mig till. Du har hittat vägen till mitt hjärta, du går och går.
Men inte kommit fram till bron än.

Det är en lång väg att vandra, det är många som inte orkar gå
så långt själv. Men den som orkar kommer fram till mig
och kommer aldrig, oh då menar jag aldrig igen gå ensam
genom livet. Utan med mig vid sin sida.

Men du må förstå att jag vill ha dig vid min sida, veta att du
alltid finns där för mig och ställer upp för mig när jag behöver
dig. Drömmarna är så stora men gick när jag kom.

Snälla du kan ju ge mig en chans i alla fall. Snälla du kan i alla
fall vara min vän, jag ber dig på mina bara knä. Vägen till
mitt hjärta må vara lång, men den långa vägen är värd att gå.

För när du  nått vägens slut är det bara halva vägen kvar till bron som ger dig halva mitt liv. Du kommer till slut att bli mitt allt...  

Det finns inget underbarare, än att sitta ensam någonstans oh bara få tänka. Liksom bara sitta där oh tänka på allt som hänt och som kommer att hända. Varför allt är som det är? Kunde det varit annorlunda, eller är allt som det ska? Ja, det finns många frågor som man vill ha svar på. Men mitt i allt ihop, så hör man fågelkvitter i vindens sus. Helt underbart, nu vet man att sommaren är här!

Många minnen väcks till liv, jag bara saknar den där känslan, får tyvärr säga att jag inte saknar dig, utan det är själva känslan. Vill liksom ha det som då, men inte dela känslan med dig, för den tiden är förbi. Då det var du och jag, det är historia och kommer aldrig att hända igen. Den tiden var då, oh nu är nu, du är du och jag är jag. Innan var det vi, men som sagt den tiden är förbi.

Nu är det nya tider och nya tag som gäller. Jag hoppas bara på att jag ska få uppleva den känslan igen, den var hela mitt liv. Men kärleken är inte allt, vänner och familj är så mycket mer. Att sakna någon kan betyda mycket. Det beror på vem det handlar om, ibland kan det vara nyttigt att sakna någon. Men vet man att man aldrig kommer att få se personen igen, då är det jobbigt, speciellt om det var någon som stod en nära.

En del av mitt liv har jag förlorat, en del som nu är minnen, som aldrig någonsin kommer att försvinna. Livet är som det är, finns inte mycket vi kan göra ät det, en del saker är förbestämda. En del bestämmer vi själva...   

Vad kan man mer säga än SOL, SOL, SOL!? Hrm jag vet man ska inte klaga, nu när vi har fint väder, men det har nästan varit för varmt idag! Blev helt glad när jag fick se ett moln på himlen! =D Men jag tycker faktiskt inte att det är så konstigt, är man ute i 8h i solen så vill man ha skugga! Eller att de ska blåsa lite i alla fall!

Men saken blev då inte bättre när jag tänkte på dig Andreas! Hetnosen själv, hehe! Ahh trodde dock att jag skulle svimma idag, så varmt var det. Tur att jag fick lite vatten!

Men annars har la dagen varit som alla andra dagar på jobbet, tänka sig nu har jag bara 3 dagar kvar sen e jag ledig för all framtid typ haha! Dock bara två veckor kvar av sommarlovet men de får gå! Har ju bara varit ledig i 3 veckor i sommar =/ lite surt, men får ju pengar för jobbet så!!! Sen somnade jag dock när jag kom hem, men sen ringen skitungen Andreas oh väckte mig ;) hehe

Efter allt sus, efter allt som hänt, jag orkar snart inte. Det skulle vara du och jag i med och motgång. Men ibland lovar man saker som man inte kan hålla. Men jag vet att du alltid finns där för mig. Ahh det var så underbart att veta att du fanns där, kunde lägga dina armar om mig när jag behövde tröst eller bara ville mysa!

Men den tiden är förbi, även om du finns där som min vän, när jag behöver snacka med dig, vilket inte är så ofta! Det blir inte så, det blir nästan aldrig av. Inte så konstigt, jag har andra som jag söker mig till nu. Du är liksom inte en del av mitt liv mer, inte på samma sätt som du var innan.

Men livet går vidare, man stöter på olika hinder ibland, men har passerat 2 av dem största på min väg! Men nu har jag då bara ett par 100 kvar eller så! Men får ta de som de kommer, mer kan jag inte göra! Men är bara så sjukt trött på det nu, nästa hinder får gärna vänta lite!

Ibland frågar folk hur jag orkar!? Ja om jag ska va ärlig så vet jag inte! Jag bara gör det, det finns alltid någon mening med det man gör, även om man inte tror de! Som när jag rensar de där jävla ogräset på jobbet, va fan är de för mening med det? Hrm jo PENGAR!  Hade fan inte gjort de annars, så många gånger som jag har tänkt nu skiter jag i de här. Men har ångrat mig sen igen, för tid är pengar!