När allt de som hade betydelse bara tynar bort i sanden. Man vaknar upp av ren rädsla, i ett enda ryck. Alla drömmar förväxlas till mardrömmar. Du fylls av ångest, ångest över att du är själv. Ensam kvar lämnad i en sal, ingen som varken ser eller hör.

Plötsligt flyger något in genom fönstret, rutan krossas. Glas splitter över hela golvet, du ser blodet rinna ner från ditt ben. Du lyckas få tag på en tygtrasa, lindar den runt ditt ben. Men de fortsätter att rinna, du försöker stötta dig mot ett bord. Du kommer upp på fötter, staplar dig fram emot dörren, dörren slås upp, vinden ilar i hela din kropp.

Alla fönster i hela salen är nu öppna och det regnar, blåser in. Du försöker närma dig dörren, men plötsligt känner du hur något/någon knuffar dig åt sidan. Du ramlar till golvet med en duns, allt blir svart för en kort stund. Du vaknar upp, hela huvet dunkar, de första du ser är allt blod.

Du försöker resa dig upp, men orkar inte. Du kravlar dig bort mot dörren och ut i gången. Någonstans lång, långt där borta ser du ett ljus, du vet vad du måste göra. Men klarar du av det, alldeles ensam!?