Efter allt sus, efter allt som hänt, jag orkar snart inte. Det skulle vara du och jag i med och motgång. Men ibland lovar man saker som man inte kan hålla. Men jag vet att du alltid finns där för mig. Ahh det var så underbart att veta att du fanns där, kunde lägga dina armar om mig när jag behövde tröst eller bara ville mysa!

Men den tiden är förbi, även om du finns där som min vän, när jag behöver snacka med dig, vilket inte är så ofta! Det blir inte så, det blir nästan aldrig av. Inte så konstigt, jag har andra som jag söker mig till nu. Du är liksom inte en del av mitt liv mer, inte på samma sätt som du var innan.

Men livet går vidare, man stöter på olika hinder ibland, men har passerat 2 av dem största på min väg! Men nu har jag då bara ett par 100 kvar eller så! Men får ta de som de kommer, mer kan jag inte göra! Men är bara så sjukt trött på det nu, nästa hinder får gärna vänta lite!

Ibland frågar folk hur jag orkar!? Ja om jag ska va ärlig så vet jag inte! Jag bara gör det, det finns alltid någon mening med det man gör, även om man inte tror de! Som när jag rensar de där jävla ogräset på jobbet, va fan är de för mening med det? Hrm jo PENGAR!  Hade fan inte gjort de annars, så många gånger som jag har tänkt nu skiter jag i de här. Men har ångrat mig sen igen, för tid är pengar!