Som alltid varje dag så får man ett gulligt godmorgon SMS av älsklingen. Alltid lika gulligt, sen får man ju en massa andra söta SMS hela dagarna, helt underbart. Man blir alltid lika glad, men skulle jag informera er om varje gång jag får ett gulligt SMS från älsklingen så hade jag inte haft annat att göra. Men idag så fick jag ett superduper sött SMS.

"Jag ville bara säga att jag älskar dig babe!!!:)<3"

Man kan inte säga annat än att det är gulligt, man blir bara så glad. Extra glad när man får ett sådant sött SMS. Det är inte varje dag man får det :) Men det är det lilla som räknas så mycket. Imorgon kommer min älskling till mig :) Älskar att få små SMS med söta saker i och överraskningar är underbart. Sugen på en romantisk middag :)

Att hjälpa & göra skillnad är så mycket värt. Jag kan ibland känna att jag så gärna vill hjälpa någon som behöver hjälp, jag vill göra skillnad. Men det är inte så lätt som det är sagt, var ska jag börja? Vem ska jag hjälpa? Frågorna är många, jag kan inte hjälpa alla, men jag kan hjälpa någon.

Känner att jag en vacker dag ska göra skillnad, jag ska hjälpa någon som behöver stöd. Det är inte för mycket, det är inte för litet, det är alldeles lagom. Lagom är bäst som man brukar säga. För många är jag nog bara en i mängden, men för andra är jag speciell. Jag tänker jobba på att bli speciell, att sticka ut ännu mer. För jag står för vad jag tycker, tänker & gör. Jag är som jag är, kommer alltid att vara det. Ibland kan det vara skönt att vara en i mängden, bara leva, ta det lungt & följa strömmen. Men & andra sidan så är det underbart att sticka ut, få göra precis vad man vill, tycka & tänka precis vad/hur man vill.

När man vet att det finns saker som man kan ändra på, saker som betyder så otroligt mycket för någon annan. Att det finns personer som behöver stöd, att det finns personer bara ett stenkast ifrån oss som behöver någon att prata med & vi bara kollar på. Vi är medvetna om vad som sker, men vi gör inget åt det. När jag tänker på det, så gör det ont, hur fungerar vi? Hur tänker vi? Hur är vi skapade?

Det är trotsallt det lilla som ofta betyder så mycket för någon annan. Så våga göra skillnad, våga hjälp någon annan, våga sticka ut från mängden ibland.

Gårdagen till ära så var det dags att fira mammsen, då hela tjocka släkten var bjudna på fest hemma hos oss. En mycket trevlig kväll, hade mycket att göra innan gästerna kom. Fixade med dukning och annat innan jag, Johan och Martin köpte blommor till henne. Sen blev det mer förberedelser innan det var dags att duscha. Sedan så fixade jag och babe snaxet till fördrinken. Så kom gästerna, mycket folk. Förrätten fixade vi till och den blev mycket lyckad.

Martin och pappsen hämtade huvudrätten som vi bestält på Två kockar. Mycket god mat får jag ju lov att säga. Det var kul då alla tycket att det var gott. Sedan så blev det dags för lite paus på käkandet, så det blev presentöppning och mycket prat. Dags för den goda efterrätten =) som också blev väldigt lyckad. Även den tyckte alla om!

Sedan så tog jag och babe en runda med Frank. Lämnade kusinen påvägen då hon skulle träffa några polare. Sedan hem i värmen, fixa fram kvällssnaxet. Mycket trevligt får jag säga, sen gick en del hem. Men resten stannade och käkade nattakorv! Tihi sen så blev det dans mellan 00.00-03.00 helt underbart, fick dock ta en tur med Tallemannen där emellan. Sen blev det sängen vid 03.30!

GRATTIS MAMMSEN 50 ÅR!

Så har man varit i Blekinge en sväng med familjen. Trevligt, trevligt kan jag ju säga. Åkte redan i måndags, vårt första stopp blev djuraffären i Staffanstorp, då vi fick för oss att vi skulle införskaffa ett bilbälte till Frank då hans bur inte fick plats i bilen när vi packat. Det blev superduper bra, sen så bar det av mot Blekinge. Vårt första stopp blev Vä, skönt att komma ur bilen. Sedan så bar det av till Karlshamn, där vi handlade lunch och kaka. Sen for vi till Inga, mammsens moster i Kallinge. Där det blev fika i någon timme, sen bar det av till Ronneby. Där vi skulle försöka hitta Systembolaget, men det var då ingen som hittade dit, vi frågade fyra olika men ingen visste.

Sista stoppet blev allt stugan som ligger en bit utanför Jämjö, lastade av all packning. Sen for vi till Jämjö och handlade lite till morgondagen, frukost och annat gott. Sen åkte vi och beställde PIZZA, mumsigt värre. Sen blev det stugan resten av kvällen, massor med mys och kortspel.

Den 11 maj, dagen till ära. Mammsen fyllde 50 år, så det blev uppvaktning vid sängen, blommor, champange, frukt, choklad och paket från Tallemannen. Sedan blev det frukost utomhus, där det blev paketöppning. Allt blev skit bra! Sedan bar det av till Nisses stuga, sen stranden, Krisianeopel, handla i Jämjö också vidare. Mycket mysigt var denna dag, blev grillning tidigt och mammsen fattade inget. Blev god förrätt, avokado med fyllning, sen grillat med potatissallad, sallad. Överraskade mammsen med ostbrickan innan vi käkat klart. Efter maten så bidde det en runda i skogen med Frank och familjen. Sedan så blev det sist men inte minst marrängschwis. Inte dumt, sen blev det massor med kortspel och yatsy. Sen blev det ostbricka, mums kan jag säga. Men mitt i allt så blev det strömavbrott, men strömmen kom tillbaka igen efter någon minut. 

Dagen efter så blev det sovmorgon, nice. Sen en runda till Karlskrona. Dock så blåste det som in i, så det var inget trevligt. Men fick i alla fall hälsat på Rosenbom, hehe och sen så blev det till att handla en sväng, käka på MAX och sen hem till stugan. Mysa en massa! Regnade som in i och oskade gjorde det.

Hem dagen efter, nice men det har varit trevligt i Blekinge.

    
 

Jag hann aldrig ta farväl, så som man ser dem göra på film. Då man innert inne hoppas på att man ses igen, men man vet att det är slut, ett farväl är ett farväl. Jag hann i alla fall säga hej då. När man inte har en tanke på att behöva säga farväl, så räcker det med ett hej då. Hade en förhoppning på att få träffa dig igen, få se dig ännu en gång. 

Jag vet att jag hade svårt att tänka mig att du inte skulle finnas kvar när jag kom tillbaka. Jag ville verkligen inte åka, men det var inte mitt beslut, det var inte mitt val. Med vetsakapen om att du kanske inte fanns kvar när jag kom hem igen, gjorde det hela mycket svårare. Ingenting var kul, inget var intressant, jag ville inget hellre än att åka hem till dig.

Men jag kunde inte berätta för någon, jag kunde inte säga det till någon. Jag höll mig undan i småstunder och tog fram min dagbok, skrev några rader om längtan, saknaden, kärleken och hoppet som aldrig övergav mig när jag tänkte på er där hemma. Värsta sommaren i hela mitt liv, sommaren 2003. Fast jag fick resa till Göteborg, fara till Simrishamn och bara leva livet så var det en ständig längtan, saknad och vilja att åka hem igen.

Åka till Göteborg, fara till Simrishamn kunde jag ju göra vilken sommare som helst tyckte jag, endast 13 år. Men nu förstår jag varför jag var tvungen att följa med, varför mamma och pappa inte ville att vi skulle vara hemma hela sommaren, men jag hade så gärna velat säga farväl. Men jag tackar han där uppe för att det var farmor som fick sitta vid din sida farfar när du somnade in.

4/8-03 Farfar aldrig utan dig ♥ Glömmer aldrig...