Hemma 💜
Tro det eller ej men nu är vi äntligen hemma. Hela familjen samlad, så otroligt skönt. Det går inte att beskriva. Skönt att slippa sjukhusmiljön. Den är ju trist om något! Men alla är hemma och vi mår fin fint allihop. Nu njuter vi bara och tar dagen som den kommer. Otroligt skönt att bara vara helt enkelt. Vara ute och promenera också vidare.
Lilla loppan ♥
Det är inte utan att vår lilla familj har gjort en resa, utan des like. Det är svårt att berätta, sätta ord på allt och få andra att förstå. Det är inte många människor som faktiskt vet vad det innebär eller kan innebära att få ett Prematur barn och hamna
på Neonatal, IVA eller Neonatal samvård. För de flesta är alla dessa begrepp rena grekiskan. Varför!? Jo, för att vi vuxna inte pratar om det, för att vi inte informerar. En av sköterskorna här på Neo Samvård frågade mig om dem på BVC/barnmorskan
informerade om Prematur barn och Neonatal. Tyvärr fick jag svara att dem inte alls informerar om det. Vilket jag tycker är helt fel. Alla bör veta att det finns och lite kort om hur det funkar och vad det faktiskt innebär att få ett förtidigt fött
barn.
Vår resa mot vårt första barn, den startade som alla andras skulle jag tro, Vi plussade på stickan och ingen blev gladare än vi. I början kunde man knappt tro att det var sant, att vi skulle bli föräldrar. Men allt eftersom magen växte, så gick det upp
för oss. Vi väntade ett litet mirakel! Under "hela" graviditeten mådde jag toppen, lite trött men annars inget. Njöt faktiskt av att vara gravid, det passade liksom mig. Som min kära arbetskamrat sa "Det klär dig så fint att vara gravid, att ha den
fina magen" Mysigt att få börja köpa kläder och andra saker så smått inför vårt lilla mirakel! Dock var det extra spännande, då vi inte visste om det var en pojke eller flicka. Vagnen var dock det första vi köpte, sen har det bara rullat på.
Alla våra nära och kära har varit så förväntansfulla och glada.
Men plötsligt sådär 2,5 månad innan BF bestämde du dig för att komma och ja nu är du här vår älskade Veija. Det hela gick så snabbt för oss, så det är nog först nu som vi faktiskt insett att du är vår, vi har blivit föräldrar. När du kom var du dock inte
så liten som vi trodde att du skulle vara. Men liten det var du ändå! Så underbar, så perfekt där du låg i din kuvös. Visst tog det emot att lämna dig där själv på kvällen/natten. Men det var för din och vår skulle. För att vi alla skulle orka, det
tar mer på en än vad folk kanske tror. Att ha sitt barn på Neo, att faktiskt inte få ta med sig sitt älskade barn hem. Du får åka hem men inte ditt barn.
Man vill liksom bara vara där hela tiden. Det var många som frågade, vad vi gjorde om dagarna när vi var hos vårt hjärta. Svaret dem fick var som för vilken annan förälder som helst, vi matar, sover, myser, byter blöja. Ja, allt det där som andra också
gör med sina bebisar. Skillnaden är bara den att vi inte är hemma, vi är inte själva. Vi får göra vissa saker lite annorlunda. Många frågade också om det inte var jobbigt att lämna dig där och gå. Klart, men vi litade/litar på personalen till 110%
Sen har vi inget att jämföra med, vi har inte fött barn tidigare. När andra tar fram flaskan eller ammar, så matar vi via sond och ammar. Men det är inte så stor skillnad.
Det har inte gått en dag, utan att vi har varit hos dig. Morgon som kväll! Du har vuxit och väger nu över 2,5kg! Vi är på sista delen, sista steget innan vi får komma hem. Det ska bli så skönt! Det var till och med så att läkaren frågade om vi verkligen
hade räknat rätt på veckorna när du skulle födas, då du mått så bra hela tiden, att du gått efter kurvan och svarat bra på allt. Att du var det finaste dem hade fick vi veta när vi blev flyttade till steg två!
Vården...
Det är inte lätt alla gånger, att hänga med i alla svängar det är en sak som är säker i alla fall. Men man får göra så gott man kan. En sak som är säker är i alla fall att jag inte avundas dem som jobbar på sjukhus. För en tråkigare miljö, det får man
leta efter. Sen kan jag inget mer än säga att jag beundrar deras engagemang och jobb. Det kan inte vara lätt alla gånger! Man hör så mycket om vården hit och vården dit. Visst en del stämmer säkert och man har själv haft sina aningar. Men så överdrivet
som jag vill påstå att andra beskriver det tycker jag inte att det är.
Endas sedan vi och Veija hamnade på sjukhuset, vilket vi gjorde två dagar innan hon föddes. Vilket idag precis på dagen är 42 dagar sedan, så har vi känt oss välkommna och fått den bästa vården samt bemötandet. Dock har vi inte så mycket att jämföra med
peppar peppar ta i trä! Men visst finns det saker som man borde ändra på inom vården, det har även vi kommit på. En del har vi framfört och det ska tas vidare. Men det är ju som på alla andra ställen. Det ska diskuteras av dem som inte har en aning
om hur verkligheten är.
Ett beslut och en förändring lär nog inte ske på ett tag. Men så är det la när allt handlar om pengar hel tiden!? Men man måste få säga vad man tycker, man kan inte gå runt och bara tänka. Man måste våga tycka! Bara en sådan sak att de flesta räknar med
att man är två om att skaffa barn, att man har möjlighet som förälder att vara där båda två! Klart att det mesta blir lättare om man är två. Men det är inte i alla lägen som alla är två och det finns tillfällen där man bara är en.
Då kan man ju i alla fall försöka göra det lättare för den som är själv. Där har jag planterat ett frö och bestridit en fråga. Som när man får ta steget som är innan man får komma hem med sin ögonsten, familjerum heter det. Precis där är vi nu med vår
älskade loppa. Men inte är det direkt anpassat för att man ska vara ensam med sitt barn. Man bor hela familjen tillsammans. Men är du själv som vuxen så kan du inte lämna ditt barn på rummet och gå iväg för att göra alla måsten, äta, lämna mjölk i
kylen, ta en dusch, gå på toa och allt annat som man gör varje dag.
Man är inte mer än människa, men det är inte lätt att få ihop allt. Man får planera alla besök utanför rummet. Men med en ställning för apparater, en stor och otymplig säng så är det inte lätt. Man kan ju tacka sin lugna själ för att inte alla är på samma
plats samtidigt med sina barn. För i köket kommer man knappt in, man tar upp fyra platser med alla saker, på toan får man inte in sängen. Så det är bara till att ha öppen dörr och lämna barnet utanför. Man har inte mer än två armar, men man skulle
behöva tio! Det är tur att man har egna lösningar på saker och att man fått personalen att inse problemen så dem ska tas upp på mötena.
Vi är två vuxna, men inte hela dagarna, det har vi inte möjlighet till. Alla har vi liv utanför sjukhusets dörrar. Än om man nästan glömt hur det är. Ett vanligt liv utanför, men alla vardagliga rutiner. Hur gör man? Det är nästan så att man får fråga
sig själv. Men det är klart, man gör allt för sina små hjärtan. Men nu hade det allt varit skönt att få komma hem. Starta ett nästan vanligt liv, med vår lilla familj. Tänkte vid ett senare tillfälle skriva något kort om förlossningen mm...
Vårt hjärta!
Det är inte utan att man förstår vad alla andra har menat med att det är kärlek utan gränser. Det är precis så det känns nu, vår älskade lilla Veija. Det finns inga ord som kan beskriva vad vi känner för dig, jag och din pappa. Du är det bästa vi har,
du är vår ögonsten ♡ Att man kan älska någon så otroligt mycket är svårt att förstå.
Att man kan som människa ha så mycket kärlek att ge till någon annan. Det är en underbar känsla, som inte går att beskriva. Vi går genom eld, över vatten, ja vi gör vad som helst för dig vår älskade Veija ♡
Veija ♥
Vår älskade lilla dotter, det finns inte nog med ord som kan beskriva den kärlek vi känner för dig. Från första stund, du växer och blir starkare för varje dag som går. Så underbart, det är svårt att förstå att det faktiskt är så att vi blivit föräldrar.
Vi är mamma och pappa till världens perfektaste lilla tjej, som har fått namnet Veija :) Med lite inspiration från Spanien, då vi bodde utanför staden Torrvieja. Så tyckte vi att Veija var fint, så på den vägen är det. Så underbart, idag är vår dotter
hela 2 veckor och 6 dagar :)
Tiden går så fort, trots att Veija ligger inne ännu. Men det är för tillväxt och mognad. För hon skulle ju trotsallt legat i magen ännu, men hon växer som bara den och allt är fin fint med henne. Sen att vissa dagar känns lite jobbiga, eftersom det blev
ju inte riktigt som vi tänkt oss. Man får fara mellan sjukhuset och hemmet varje dag. Kanske ingen dröm precis, men vad ska man göra!? Men det går, det är så det är. Men snart nog får vår dotter komma hem så då blir det lite som vanligt!
Bjuder på två bilder, den första från några timmar innan vår dotter föddes och den andra när hon bara var någon timme gammal. Det är svårt att förstå att hon legat där inne, samt att hon varit så liten. För nu har hon allt växt!
Bebislycka ♥
2015-04-13
Ja, tro det eller ej, men bara två dagar efter vi kom hem från Spanien så hände det något. Jag hade varit på jobb som vanligt, gått med Kiwi på morgonen, jobbat mina 8h och sen cyklat hem. Väl hemma så hade det hänt något, jag hade fått en liten blödning. Ringde förlossningen, men fick rådet att bara vila. Hrm, ja jo men det är ju super lätt när man bara oroar sig över att något är fel. Ringde förlossningen igen då det fortfarande kom lite blod. Då fick jag till svar att jag kunde ha en urinvägsinfektion på gång, så jag skulle vända mig till min barnmorska och lämna ett urinprov morgonen där på.
Men det kändes inte rätt att vänta till dagen efter. Så ringde en tredje gång och då sa dem tillsist det jag "ville" höra. Att jag skulle komma in till förlossningen. Så det var till att packa ihop alla papper också. Sen körde vi in, fick komma in på ett rum, bli undersökt också vidare. Dem konstaterade efter många prover att jag hade en liten infektion i kroppen, hade blött lite mer. Men bebisen mådde bra och jag med. Öppen 1,5 cm redan! Fattade inget, det var ju över 10 veckor tills vår bebis var beräknad. Fick alltså inte följa med Dennis hem, utan blev inlagd.
2015-04-14
Efter en inte allt för underbar natt i en så kallad förlossningssäng, då alla andra sängar var upptagna så var det äntligen morgon. Dennis kom till mig igen på förmiddagen och det följde massa undersökningar, mediciner, dropp och annat. Då dem plötligt utbrister "Ja, det lär komma en bebis idag" What!? Vi förstod ingenting, det är inte dags än och ja allt snurrade bara runt i huvudet på oss. Dem började förbereda för förlossning och där låg vi på sal 7 och förstod ingenting, jag var redan öppen 5-6 cm och hade lite så kallade sammandragningar. Men fick vara sängliggandes.
Fick inte ens gå upp på toa längre för dem var rädda att vattnet skulle gå. Så ja, där låg jag i förlossningssängen, något av de hårdaste man kan tänka sig! Skönt var det inte någonstans! Stackars Dennis fick ju gå och ringa till våra föräldrar och berätta vad som var på gång, stackaren! Var i vecka (29 + 0) men det var ingen fara sa alla, det kommer att gå hur bra som helst och det finns inga planer utan att du kommer föda normalt sa dem. Ja, vad ska man göra!? Man får ju helt enkelt lita på dem, nu snurrade allt igen i huvudet, vi hade ju inte förberett alla där hemma, vi hade inte hunnit köpa det sista. Vi hade ju inte hunnit gå kurserna som vi anmält oss till. Men vad gör det, nu är vi här! Men det kom ingen bebis nu den 14/4!
2015-04-15 ♥
Var öppen 6-7 cm efter undersökningarna och man beslutade att ta bort droppet som jag hade för att stoppa en eventuell förlossning, för det hade ändå inte hjälpt. Men då avtog mina förvärkar. Dem blev färre och längre mellanrum, skumt för det borde vara tvärtom sa dem. Men så var det hehe, sen körde det igång! Jag fick lustgas med super låg effekt. Men det var lagom för mig, har som sagt en hög smärtgräns. Vilket dem påpekade många gånger, frågade nog 100 gånger om jag ville ha något annat än lustgas samt om dem skulle höja lustgasen. Men tackade nej varje gång, nu kom värkarna tättare och det skulle komma en bebis!
I korta drag så gick vattnet 17.34 och 17.40 hade vår underbara lilla flicka fötts. Så inte nog med att hon hade brottom ut 10 veckor för tidigt, så kom hon i en rasande fart. Allt gick fin fint och så farligt som alla säger att det är att föda barn. Eller snarare så ont det gör som alla säger stämmer inte, om ni frågar mig. Vår lilla flicka fick betygen 9,9,10 vilket var super bra för att vara så pass för tidigt född. Vår lilla loppa, jag hade föreställt mig att dem från Neo skulle ta henne och köra henne till Neo direkt. Då vi viste att vi skulle hamna där. Men nej, jag fick hålla henne innan dem tog iväg henne.
En fantastisk dag den 2015-04-15 helt underbart. Man mins det som om det vore igår, men det är snart 3 hela veckor sedan. Tiden den bara flyger iväg! Lilla pluttan vägde 1630g och var 41 cm lång. Så hon var alldeles perfekt för att vara född i vecka (30 + 0) Hon prickade in vecka 30 precis!
