Ja, tro det eller ej, men bara två dagar efter vi kom hem från Spanien så hände det något. Jag hade varit på jobb som vanligt, gått med Kiwi på morgonen, jobbat mina 8h och sen cyklat hem. Väl hemma så hade det hänt något, jag hade fått en liten blödning. Ringde förlossningen, men fick rådet att bara vila. Hrm, ja jo men det är ju super lätt när man bara oroar sig över att något är fel. Ringde förlossningen igen då det fortfarande kom lite blod. Då fick jag till svar att jag kunde ha en urinvägsinfektion på gång, så jag skulle vända mig till min barnmorska och lämna ett urinprov morgonen där på. 

 

Men det kändes inte rätt att vänta till dagen efter. Så ringde en tredje gång och då sa dem tillsist det jag "ville" höra. Att jag skulle komma in till förlossningen. Så det var till att packa ihop alla papper också. Sen körde vi in, fick komma in på ett rum, bli undersökt också vidare. Dem konstaterade efter många prover att jag hade en liten infektion i kroppen, hade blött lite mer. Men bebisen mådde bra och jag med. Öppen 1,5 cm redan! Fattade inget, det var ju över 10 veckor tills vår bebis var beräknad. Fick alltså inte följa med Dennis hem, utan blev inlagd.

 

Efter en inte allt för underbar natt i en så kallad förlossningssäng, då alla andra sängar var upptagna så var det äntligen morgon. Dennis kom till mig igen på förmiddagen och det följde massa undersökningar, mediciner, dropp och annat. Då dem plötligt utbrister "Ja, det lär komma en bebis idag" What!? Vi förstod ingenting, det är inte dags än och ja allt snurrade bara runt i huvudet på oss. Dem började förbereda för förlossning och där låg vi på sal 7 och förstod ingenting, jag var redan öppen 5-6 cm och hade lite så kallade sammandragningar. Men fick vara sängliggandes.

 

Fick inte ens gå upp på toa längre för dem var rädda att vattnet skulle gå. Så ja, där låg jag i förlossningssängen, något av de hårdaste man kan tänka sig! Skönt var det inte någonstans! Stackars Dennis fick ju gå och ringa till våra föräldrar och berätta vad som var på gång, stackaren! Var i vecka (29 + 0) men det var ingen fara sa alla, det kommer att gå hur bra som helst och det finns inga planer utan att du kommer föda normalt sa dem. Ja, vad ska man göra!? Man får ju helt enkelt lita på dem, nu snurrade allt igen i huvudet, vi hade ju inte förberett alla där hemma, vi hade inte hunnit köpa det sista. Vi hade ju inte hunnit gå kurserna som vi anmält oss till. Men vad gör det, nu är vi här! Men det kom ingen bebis nu den 14/4! 

 

Var öppen 6-7 cm efter undersökningarna och man beslutade att ta bort droppet som jag hade för att stoppa en eventuell förlossning, för det hade ändå inte hjälpt. Men då avtog mina förvärkar. Dem blev färre och längre mellanrum, skumt för det borde vara tvärtom sa dem. Men så var det hehe, sen körde det igång! Jag fick lustgas med super låg effekt. Men det var lagom för mig, har som sagt en hög smärtgräns. Vilket dem påpekade många gånger, frågade nog 100 gånger om jag ville ha något annat än lustgas samt om dem skulle höja lustgasen. Men tackade nej varje gång, nu kom värkarna tättare och det skulle komma en bebis!

 

I korta drag så gick vattnet 17.34 och 17.40 hade vår underbara lilla flicka fötts. Så inte nog med att hon hade brottom ut 10 veckor för tidigt, så kom hon i en rasande fart. Allt gick fin fint och så farligt som alla säger att det är att föda barn. Eller snarare så ont det gör som alla säger stämmer inte, om ni frågar mig. Vår lilla flicka fick betygen 9,9,10 vilket var super bra för att vara så pass för tidigt född. Vår lilla loppa, jag hade föreställt mig att dem från Neo skulle ta henne och köra henne till Neo direkt. Då vi viste att vi skulle hamna där. Men nej, jag fick hålla henne innan dem tog iväg henne.

 

En fantastisk dag den 2015-04-15 helt underbart. Man mins det som om det vore igår, men det är snart 3 hela veckor sedan. Tiden den bara flyger iväg! Lilla pluttan vägde 1630g och var 41 cm lång. Så hon var alldeles perfekt för att vara född i vecka (30 + 0) Hon prickade in vecka 30 precis!