Det är inte utan att vår lilla familj har gjort en resa, utan des like. Det är svårt att berätta, sätta ord på allt och få andra att förstå. Det är inte många människor som faktiskt vet vad det innebär eller kan innebära att få ett Prematur barn och hamna på Neonatal, IVA eller Neonatal samvård. För de flesta är alla dessa begrepp rena grekiskan. Varför!? Jo, för att vi vuxna inte pratar om det, för att vi inte informerar. En av sköterskorna här på Neo Samvård frågade mig om dem på BVC/barnmorskan informerade om Prematur barn och Neonatal. Tyvärr fick jag svara att dem inte alls informerar om det. Vilket jag tycker är helt fel. Alla bör veta att det finns och lite kort om hur det funkar och vad det faktiskt innebär att få ett förtidigt fött barn. 

Vår resa mot vårt första barn, den startade som alla andras skulle jag tro, Vi plussade på stickan och ingen blev gladare än vi. I början kunde man knappt tro att det var sant, att vi skulle bli föräldrar. Men allt eftersom magen växte, så gick det upp för oss. Vi väntade ett litet mirakel! Under "hela" graviditeten mådde jag toppen, lite trött men annars inget. Njöt faktiskt av att vara gravid, det passade liksom mig. Som min kära arbetskamrat sa "Det klär dig så fint att vara gravid, att ha den fina magen" Mysigt att få börja köpa kläder och andra saker så smått inför vårt lilla mirakel! Dock var det extra spännande, då vi inte visste om det var en pojke eller flicka. Vagnen var dock det första vi köpte, sen har det bara rullat på. Alla våra nära och kära har varit så förväntansfulla och glada.

Men plötsligt sådär 2,5 månad innan BF bestämde du dig för att komma och ja nu är du här vår älskade Veija. Det hela gick så snabbt för oss, så det är nog först nu som vi faktiskt insett att du är vår, vi har blivit föräldrar. När du kom var du dock inte så liten som vi trodde att du skulle vara. Men liten det var du ändå! Så underbar, så perfekt där du låg i din kuvös. Visst tog det emot att lämna dig där själv på kvällen/natten. Men det var för din och vår skulle. För att vi alla skulle orka, det tar mer på en än vad folk kanske tror. Att ha sitt barn på Neo, att faktiskt inte få ta med sig sitt älskade barn hem. Du får åka hem men inte ditt barn. 

Man vill liksom bara vara där hela tiden. Det var många som frågade, vad vi gjorde om dagarna när vi var hos vårt hjärta. Svaret dem fick var som för vilken annan förälder som helst, vi matar, sover, myser, byter blöja. Ja, allt det där som andra också gör med sina bebisar. Skillnaden är bara den att vi inte är hemma, vi är inte själva. Vi får göra vissa saker lite annorlunda. Många frågade också om det inte var jobbigt att lämna dig där och gå. Klart, men vi litade/litar på personalen till 110% Sen har vi inget att jämföra med, vi har inte fött barn tidigare. När andra tar fram flaskan eller ammar, så matar vi via sond och ammar. Men det är inte så stor skillnad.  

Det har inte gått en dag, utan att vi har varit hos dig. Morgon som kväll! Du har vuxit och väger nu över 2,5kg! Vi är på sista delen, sista steget innan vi får komma hem. Det ska bli så skönt! Det var till och med så att läkaren frågade om vi verkligen hade räknat rätt på veckorna när du skulle födas, då du mått så bra hela tiden, att du gått efter kurvan och svarat bra på allt. Att du var det finaste dem hade fick vi veta när vi blev flyttade till steg två!