När det inte riktigt blir som man tänkt sig för andra gången. Nog för att lillebror inte hade bråttom ut och stannade så att han räknas som fullgången 37+1 valde han att titta ut. Men med lite komplikationer, han hade lite jobbigt att andas själv. Gav aldrig ifrån sig det där typiska klara skriket när han kom ut. Sambon fick klippa navelsträngen och jag fick ha honom på bröstet en kort stund. Sen fick de tillkala personal från Neo. Det blev genast fullt med folk i rummet. Som när dottern föddes :) en konstig känsla. Men mitt i detta så var både jag och sambon lugna!