I början trodde jag att du fanns någonstans uppe bland molnen och tittade ner på oss. Att du satt där på ett moln och dinglade med benen. Men det är nog inte så, för det finns inte moln på himlen varje dag och jag vet att du alltid vakar över oss. Att du alltid finns där, att du är med oss i allt vi göra. Att vi från första stund varit tillsammans. 

 

Jag kommer ihåg att du någon gång sa att jag var speciell. Jag var/är ju trots allt enda tjejen bland kusinerna. Men jag har alltid vetat att du är minst lika speciell. Världens bästa farfar ♡