Stunder...
Det finns stunder då allt känns upp och ner. Det finns stunder då allt tar emot, allt är tungt. Stunder som jag bara önskar att du vore här. Vid min sida som förr, så som det borde vara. Varför du!?
Jag saknar ditt leende, ditt skratt, dina tankar, dina ord, jag saknar dig, jag saknar allt vi hade. Något som aldrig kommer igen, alla nya steg som måste tas får jag ta själv. Steg som jag skulle tagit tillsammans med dig! Tagit några steg framåt, steg som är för dig. Du var inte klar, det var inte din tur, det var fel. Det kommer alltid att vara fel.
Det har gått 9 långa år, de längsta åren i mitt liv. År som du missat, år som vi skulle haft tillsammans. Men det finns inget vi kan ändra på, vi kan bara leva efter hur det är. Men jag saknar dig! Saknar dig i allt jag gör. När det är tungt ger du mig styrka. Styrkan att orka, det är du som har format mig, du som har gjort mig till den jag är idag. Aldrig utan dig!
Farfar jag glömmer dig aldrig ♥