Saknar, ditt skratt, ditt leénde, dina varma kramar, dina fina och värmade ord. Jag saknar hela dig! Det finns stunder då jag mer än gärna vill vara dig nära. Det har gått 7½ år sedan jag fick ses dig sist. Det är för lång tid, det är inte okej. Men någonstans där inne så vet jag, jag vet att du inte längre finns, att du aldig någonsin kommer och hälsar på mig igen. Att du aldrig mer kommer på mina avslutningar, att jag aldrig mer kan ringa dig som innan. Men vad har det för betydelse? Du kommer alltid förbli min farfar, du kommer aldig någonsin att försvinna från mig. En stjärna uppe i det blå, jag ser dig så fint lysa. Du lyser som klarast om natten, när alla sover. Men jag ser dig, jag kommer aldig någonsin glömma vem du var, hur du såg ut. Jag har en bild av dig som jag aldig någonsin kommer att sudda ut! Om bara 1½ dag är det julafton och du kommer inte att vara där. Du är någon annanstans, långt, långt, så långt iväg. Där borta du kommer att förbli, stanna där, för vi kommer ses igen det lovar jag!