Dagarna bara flyger förbi, skönt men ändå lite sorligt trotsallt. För det positiva med det hela är att jag snart har "semester" tihi i två hela veckor, men får allt vänta två veckor och tre dagar till. Sen det sorliga är allt att jag inte får träffa mina underbara arbetskamrater och alla underbara människor på jobbet. Sen att där finns en del som är som dem är. Men det är så med alla, ingen är perfekt! Alla är vi speciella och unika individer. Kommer i alla fall att sakna alla på förreningarna, en del mer än andra, men sånt är livet.

Idag precis på dagen så har jag jobbat 27 dagar och har 13 kvar. Det är helt sjukt, men det är sant. Om man tänker efter så är inte 40 dagar så mycket, men emellanåt kan det kännas som en hel evighet. Men det är nog för att man inte har det så alltid.