Idag prick på dagen så är det 7 år sedan du lämnade oss. 7 år av saknad, det går inte en dag utan att jag tänker på dig, det har inte gått en enda dag utan att jag önskar att du vore här hos oss, hos mig. Höll om mig med dina armar. Så nära, så mjukt, det är som om det vore igår. Jag satt inte hos dig när du somnade in, men jag vet att du vet att jag fanns med dig hela tiden, nu och föralltid. Förevigt vid din sida, sviker dig aldrig!

Åren bara går, det är hemskt för 7 år sedan och innan dess det var tider det. För 7 år sedan var jag 13 år, ovetande om allt som komma skulle, ovetande om att jag skulle få stå på egna ben, utan dig vid min sida. Fick 13 helt underbara år tillsammans med dig, 13 år som jag aldrig någonsin kommer att glömma. Önskar så att dessa 13 år kunde få gå i repris, spola tillbaka tiden, stoppa och bara leva om så bara för 1 minut.

Skulle göra vad som helst för att endast få 1 minut tillsammans med dig. Få känna din kropp, din värme, se dig le, se dig andas, få se dig vara lycklig. Skänka dig all min kärlek, värme och allt jag kan ge. Jag hoppas att du kan se mig från ditt hem, hoppas och vet att du finns med mig överallt. Jag finns och lever för dig! Jag älskar dig farfar, saknar dig det gör jag varje dag, minns dig det gör jag hela tiden, förevigt du och jag!

(Farfar, juni/juli 1990)