Det sägs att livet går vidare, stigen fortsätter trots att någon valt en annan väg, tagit en annan väg, hamnat i diket. Men ibland stannar tiden, den står helt still. Finns inget/ingen som kan få den att fortsätta gå igen, inget/ingen förutom DU. Att stanna upp och se sig omkring. Önska att allt vore som det en gång var, känns ibland som ingen idé. Men ibland är det så värdefullt, man minns allt som det en gång var. Ibland är det svårt att faktiskt förstå att livet är som det är och det som varit aldrig mer kommer igen.

Att människor som en gång varit en så nära, aldrig mer kommer tillbaka. Det gör ont i hjärtat att tänka på det, det gör så ont. Men endå så kan man inte låta bli. Någon som har betytt så mycket för en, glömmer man aldrig. Vad som än händer så finns dem hos en, en plats i hjärtat för dem finns alltid kvar. På andra sidan kommer vi att ses igen, men när? Det är det ingen som vet...

4/8-03 Farfar aldrig utan dig ♥ Glömmer aldrig...