Där bortom molnen finns en annan värld, där borta finns ni, någonstans mellan molnen där finns ni.
Bortom moln, över regnbågen, bortom ljuset där finns ni.
En fågel jag sänder, en fågel så kär.
Den ende som kan nå er, så nära men ändå så långt bort.
Ibland känner jag er värme, ibland känner jag hur ni är här hos mig.
Jag vill i alla fall tro att ni är här, men så vaknar jag och inser att det bara var en önskan, en dröm, något som jag mer än något annat hade önskat mig.
Det finns så mycket som ni missar, saker och stunder som jag hade velat dela med er.
Men kommer aldrig någonsin att glömma bort allt som vi hann göra tillsammans innan ni var tvungna att ge er av.
Upp bland molnen, bortom ljuset jag kan se.
Små glimtar och tecken ni ger mig då och då.
Jag vet att ni finns där, jag vet att ni är med mig hela tiden, jag vet att vi en dag kommer att träffas igen, en dag kommer vi alla att vara tillsammans igen mina änglar...