Ja, tiden den bara springer iväg, det känns nästan som om man inte riktigt hänger med hela tiden. Det är nästan lite läskigt om man tänker efter, hur lite tid det är kvar. Snart lämnar man den trygga platsen, den plats som man vetat att man skulle gå till de senaste tre åren. Men nu plötsligt om 19 dagar är man fri, lämnad till verkligheten, nu får man göra exakt vad man vill utan att någon egentligen bryr sig. "Läs vidare om du vill, börja jobba om du vill, res om du vill, eller ja gör vad du vill"

Tidigare viste man precis vad man skulle, efter 9:an skulle man söka till något gymnasium, men var, vilket och till vilket program spelade ingen roll. Men man hade i alla fall en grund, något att stå på! Snart försvinner den grund man haft de senaste tre åren, snart står man där framför verkligeheten.

Men komigen det kan inte vara så hemskt, det blir ju vad man gör det till. Det ska faktiskt bli lite spännande och bara se vad varje dag kan erbjuda. Att inte ha hela livet planerat, det känns bra, att inte låsa sig i sina tankar och förhoppningar. Att liksom bara se, se vad livet har att ge :)

Den 12 juni, då det är dags...