Om allt ändå vore fulländat, men nej det är något som saknas och så kommer det att förbli. För du är inte här, du kommer aldrig någonsin att komma tillbaka till mig. Det är hårt, det tynger ner mig, ingenting kommer att bli som tiden med dig. Jag tänker tillbaka, jag ser dig och mig tillsammans. Jag hann aldrig säga hur mycket jag älskar dig, hur mycket du betyder för mig. Nu är det försent, du är borta, långt borta från mig.

Fyllt 18, klarat alla mina betyg, tagit sudenten, skaffat sommarjobb och allt det där. Men utan att du varit där, har fått klara allt på egen hand, men du har funnits i mitt hjärta. Har kunnat känna din närhet hela tiden, för utan den så hade jag inte stått här idag, jag hade inte heller varit den jag är.  Utan dig är ingenting fulländat, men det får gå ändå. Jag lever för dig farfar ♥