Ni är så långt borta, så långt borta att jag aldrig kommer att kunna nå er. Ni är för evigt borta, borta från mig. Ni kommer aldrig någonsin att komma tillbaka, men varför, varför skulle ni försvinna från mig!? Det är flera år sedan du försvann ifrån mig Nina, men jag saknar dig lika mycket ännu. Men har förstått att du aldrig kommer tillbaka och att du har det bra där uppe bland molnen. Du gör säkert som du alltid gjorde, myser med din filt och går under alla hinder ;) Jag minns dig precis som igår, du satt i soffan bredvid mig och mös. Men så öppnar jag ögonen och inser att det bara var en dröm.

Det är ett ½ år och lite till sedan du lämnade mig Gunnar och jag kan inte sluta tänka på dig. Önskar så att du fick stanna längre hos mig, men så blev det inte. Men jag vet att du har det bättre där uppe bland molnen, än vad du hade din sista tid här på jorden precis som Nina. Nu slipper ni lida, ni kan fortsätta att leva och jag vet att ni gör allt som kaninisar ska göra. Gunnar du gör som du alltid gjorde, puffar på allt som är ivägen och klumpar omkring. 

Ni har varandra, jag vet att farfar tar handom er och att ni tre tar handom varandra. Men ni ska veta att jag/vi saknar er och kommer alltid att göra det. Jag kommer aldrig någonsin att glömma er min underbaringar på fyra ben! Ni var speciella båda två och ni kommer alltid att ha varsin speciell plats i mitt hjärta!