När allt kommer omkring så lever vi alla i varsin bubbla. Vi stänger in oss i vår egen lilla bubbla, när det är något som känns fel. Något som tynger oss, i stället för att be om hjälp så försluter vi vår bubbla och lever vidare. Bubblan svävar på halvfart och kan närsomhelst komma för nära marken och då säger det "poff" så finns inte bubblan mer.

Utan bubblan så förändras allt, ingenting kommer att bli sig likt. Allt du en gång hade, allt du en gång kunde få, finns nu inte mer. Den du en gång var, kommer inte finnas kvar, du valde att inte ta tag i handen som sträcktes ut. Att tacka nej till en hjälpande hand, är bara så fel. Ta chansen när du får den, för den kanske aldrig kommer igen.

En bubbla, låt en människa få vara i sin bubbla lite då och då. Men låt aldrig bubblan försluta sig helt, en liten glipa måste alltid skymta fram. En vacker dag så kommer det säga "puff" men då är det dags, det är dags och det är menat. Men inte när bubblan svävar på halvfart, det är fel och så ska det inte vara. Låt en liten glipa vara öppen, öppen när allt känns som värts, stäng inte in dig i din bubbla, släpp in andra i ditt liv. Släpp in människor som vill ditt bästa, stötta dig, stå på din sida, dela bubbla med dig.