Där borta, där borta bortom molnen. Där finns du,
jag kan känna din närvaro fast att du inte är här.
Du är där borta, så långt borta, men ändå så kan
jag känna dina andetag, känna din doft, som sakta
kommer med vinden. Den kalla vinden som sakta
smeker min kind, tar tag i mitt hår, får mig att falla.
Falla platt med en duns, ner i den kalla snön, känner
plötsligt hur snön tränger in i mina kläder, hur hela jag
blir iskall.

Dina varma andetag sveper sakta runt min kropp, fångar
upp hela mig. Värmer mig från topp till tå, ut i
fingerspetsarna, jag sluter mina ögon. Sluter dem för att
än en gång få se dig. Bilden av dig finns alltid kvar, där du
står, alltid lika glad och rar. Det är så jag mins dig, där du
står. Du omfamnar mig med all din kärlek, den sprider sig
sakta i hela min kropp. För mig är du inte där borta,
du är inte borta, det är bara dina andetag som försvann,
ditt hjärta slår ännu. Ditt hjärta slår, slår precis som mitt.

En ängel utan vingar, jag har levt hand i hand med
en ängel utan vingar och nu är du plötsligt där borta.
Reser mig sakta upp, putsar bort lite av snön, så mycket som det går. Plötsligt ser jag en skugga, en skugga så lik din. I samma stund som jag vänder mig om, så inser jag att suggan inte var din, det var min.

Sänker blicken med en gång, inser att du inte är här min ängel. Du kom som en ängel, du gick som en ängel och du kommer alltid att leva som en ängel. Där borta, bortom molnen, där vi en vacker dag ska ses igen. Min ängel, jag glömmer aldrig dig, dina andetag, ditt leende, den kärlek och allt det där.