En tanke, det minsta jag kan skänka så här i juletider. Så många som sitter ensamna, så många som inte har ett varmt hem att tillbringa tiden i, så många som inte har en mjuk och gosig säng att krypa ner i. Det finns så många där ute som inte har något hus, vi brukar kalla dem för hemlösa. Men för mig är dem inte hemlösa, dem är huslösa. Hem är där man är, där man lever, där man andas. Ett hur är något tryggt, något mysigt, något som man vill dela med någon. 

All denna kärlek som vi ger till varandra, till alla nära och kära behöver dem 100 gånger mer än många andra. Det är det lilla som gör så stor förändring för så många. Om alla som är huslösa vore tacksamma för det man ger dem så hade det inte funnits något problem. Men oavsätt vad så skänk dem en tanke...