Tänk den tiden då man var liten och inte hade några bekymmer, när man
bara kunde vara. För ett par veckor sedan när jag jobbade så byggde vi
pärlplattor och man kunde känna sig som ett barn igen. Man kände sig
liksom hemma, det var så skönt. Man glömde både tid och rum, man var
på en helt annan planet. Därför så bjuder jag på min lilla fjäril som jag
lyckades åstadkomma, skratta inte.

Men en sak som är säker är att man lär sig så grymt mycket av barn, har kommit
fram till att jag har nytt av den kunskap jag får igenom att vara ledare på träningarna
nu när jag är och jobbar. Men det är ändå en slags skillnad på träningen och jobbet.
Fast att båda två sakerna handlar om barn och olika situationer. Idag så hamnade
jag i situationer som jag aldrig tidigare själv hade varit med om, har sett det, men
inte själv varit inblandad. Men mitt i allt detta tumult så är barn bara så underbara
och trivsamma. Idag hade jag ansvar för 4 barn ist för 3, ingen större skillnad förutom
de små situationerna som uppstod! Isabella skulle nämligen ha med en kompis
hem, Alva!

När jag skulle gå så fick jag till och med en kram av Alexander, underbart han är så go och han som var så ledsen och sur innan. Men efter bara någon minut så lyckades jag
få honom att bli glad igen, samma med minstingen Magdalena som slog
sig och började gråta. Älskar verkligen barnen, både dem på jobbet och träningen men
tänker dock vänta ett bra tag innan jag skaffat egna, då 29+4 är nog!