När tiden sveper förbi, du hinner knappt andas. Det går så snabbt, en blinkning och allt/alla är borta. Du provar att blinka igen, för att se om det var en dröm, men nej. Ingenting händer, allt är precis som det var innan.

Då kommer tankarna, de hinner i fatt dig, verkligheten knackar på. Du vill inte öppna, men du måste, så står du där med öppen dörr. Allt händer så fort, nu hinner du inte ens blinka, det har nu hänt och du kan inte få det ogjort!

De du nu har gjort, är gjort och kommer så förbli. Även om dina tankar vill säga något annat, men nej då kommer den där tanken igen, tanken som berättar för dig vad som har hänt. Ständigt så påminns du om vad som hänt, det kommer ständigt att pågå, det kommer aldrig att ta slut, tankarna försvinner aldrig. Ständigt kommer det nya, men en del försvinner iväg med vinden och du ser dem aldrig igen...