På andra sidan havet vet man inte vad som väntar, lika så på andra sidan hörnet, andra sidan gatan. Man vet aldrig vad som väntar, man bara tror att man vet. Det blir aldrig exakt som det är sagt att det ska bli! Att bara stå och blicka bort mot horisonten, kan vara skönt och avkopplande. Men samtidigt så vill man veta vad som väntar där, där långt långt borta! Man känner en otroligt stor längtan efter saker och ting. Men innan man uppnår en del av alla dessa saker, så ska man passera både, småsten och stora berg. Det får ta den tid det tar, bara man arbetar sig över alla småstenar, stora berg är inget man går över på en dag eller två. Men över ska man, så är det bara. 

För att stanna på andra sidan kommer bara bli något som man ångrar efter ett tag! Man känner sig själv bäst, så är det. Tiden går och vi med den. När man minns varje stund, varje dag, då är livet som bäst. I sog och saknad vi alla lever, det finns ingen som inte lever med det. En del vågar visa det, andra håller det för sig själv. Vi är olika och det är tur det, vi önskar och längtar efter olika saker. Därför är allt som det är,  när vinden tar tag i oss, då får vi vara starka. Extra starka, visa vad vi vill, ta våra egna beslut, men ocks bara åka med...