Det finns bilder som säger mer än tusen ord. Det finns bilder som berättar
mer än vad man ser, saker som man inte vill förneka men som man ändå
inte talar om. Hur man en gång hade det, hur det var då. Något som
man saknar så sjukt mycket, men som man ändå inte visar, för andra
förnekar och låssas som om det aldrig har skett! Blundar för hur det
verkligen är, ibland blir allt bara så fel. Men det är inte alltid som man inser
det själv, man lever bakom den där väggen av ovisshet. Det känns bäst så,
att inte veta, för man behöver inte agera, inte bry sig. Men vad händer sen
när den där väggen försvinner!? Då står man där, med allt som hänt,
det som man inte ville ta tag i! Plötsligt så blir det verklighet, varje dag blir
till ett helvete. Nu har du ingen att skylla på, det är helt och hållet
ditt eget fel. Krossa den där väggen när den uppstår nästa gång, så
behöver den inte stå där och förfalla själv...