Farfar när dina steg hade tystnat, fanns ändå ekot kvar. När dina ögon slocknat,
vi alla minnen har, vi spar dem i våra hjärtan, tar fram dem då och då. Så kommer du för alltid att vara här ändå. För någonstans inom oss är vi alltid tillsammans, någonstans inom oss kan vår kärlek aldrig fly . Någonstans oh någonstans har alla tågen gått och alla klockar stannat: någonstans inom oss är vi alltid här och nu!   

Önskar så att tiden bara hade kunnat stanna, stannat innan allt började, de som inte fick hända. En mardröm om förvandlade våra liv, sedan den dagen har inget varit sig likt, ingen känns som det samma. För du är inte här, du finns med mig natt som dag men det kommer aldrig att bli som förr...