Att inte orka mer, att tvivla så, men ändå vara så säker!? Om man inte vet, men vill veta. Vem ska man då fråga!? Om man vet, fast att man inte vill. Vill inte inse de som händer, vad som är bäst!? Att man tvivlar så fast man inte vet varför. När allt verkar så rörigt, fast det egentligen inte är det.

Då allt bara känns så meningslöst och trist. Känna att man betyder så mycket för någon, som inte visar det gör ont. Att personen inte förstår, visar vad den känner är det fel? Att känna att man räcker till, fast att den andre inte förstår hur bra den har de, det känns som en tung seten som man bär i bröstet. Allt detta till ingen nytta, varför kan de inte va som innan!? De som varit kommer aldrig någonsin igen, det gör ont att veta. Det förblir en dröm, en dröm som kommer åter. Men som aldrig blir verklighet igen!