"Varför leva när man kan dö?" Många kanske tänker så, men va fan vänd på skiten "Varför dö när man kan leva?" Det tjänar ingenting till att alla går runt och är deprimerade hela jävla tiden. Kan inte förstå hur man orkar med det!? Det är mycket lättare att bara vara glad, tänka positivt och allt de där. Visst alla är vi deprimerade ibland, det är vi alla någon gång. Men i längden kan jag inte förstå de. Hur man orkar, men man löser inga problem genom att lämna allt och alla, tänk på dem som är kvar sen då.

Alla har vi rätt till att vara deprimerade och må dåligt, precis som att vi har rätt till att vara oss själva. Har du någon gång funderat på om man kan vara "Levande död?" Att man går runt här nere på jorden, fast att ens inre är i himlen? De låter säkert sjukt, men kan det va så? Jag tror att det på något sett kan vara så, men kan inte riktigt förklara hur och varför jag tänker och tycker så. För jag vet hur det är att förlora någon som står en nära, men man kan ändå aldrig sätta sig in i en annan människas tankar och situation. För det är olika från person till person.

Det någon varit med om kan jag mycket väl säga att jag förstår hur du har det, men jag vet själv att jag bara förstår en del. En människa som mår dåligt, visar inte allt, säger inte allt. För de vet att det inte är någon som förstår. Det finns personer som förstår, men de kommer aldrig kunna förstå exakt allt för som person så berättar man inte allt, även om man själv tror att man gör det. När man förlorat någon som står en nära, som va ens allt. De känns tungt, men man måste fortsätta kämpa, fortsätta leva.

Det är nu de där med att vara "Levande död" det är i sådana situationer man kan känna så. Bara för en person gav upp så ska man inte själv göra det. Man måste tänka på andra, jag tänker kanske fel men "Jag är älskad av många, men kommer vara saknad av ännu fler" Därför ser jag ingen anledning till att lämna allt och alla.

Dels så har jag inte ens tänkt tanken på att göra det, men vet människor som har det. Det är just därför som jag sitter här och skriver om det. För att jag bryr mig om andra människor. Jag blir berörd även om jag inte känner de personer som har blivit berörda. För jag vet att det finns människor som är så kallade "Levande död" De känner att de människor som stod dem närmst hjärtat har lämnat dem och kvar finns igen/inget.

Men så kanske det känns men det stämmer inte, det finns andra som älskar er minst lika mycket som dem som lämnat er gjorde. Det finns alltid någon/något att leva för. Så snälla ge inte upp bara för att någon annan gör det?