"Du och jag mot världen"
Men hjärtat i handen hon vänder om och börjar vandra, vandra långt bort. För att finna någon att ge sitt hjärta till. Innan var det hon och han mot världen. Men nu, nu är hon ensam. Himlen är alldeles klar, man ser var enda stjärna, plötsligt faller en stjärna. Flickan önskar sig något, ingen vet vad, varken du eller jag. Ingen får någonsin veta om önskan slog in för den lilla flickan.
Hon faller plötsligt till marken, med en lätt duns, det är varken någon som ser eller hör. Flickan ligger där alldeles ensam. Daggen kryper närmare och närmare flickans kropp. Till sista är alla flickans kläder alldeles fuktiga. Hela kroppen skakar, hon kan inte ropa på hjälp, hon har ingen ork, allt hopp överger henne som en ilande is vind i sommarens mörker.
Hon sluter sina ögon för att sakta somna in. Flickan grips av panik, då hon känner våta händer som sakta smeker längs hennes hals och neråt. Hon får inte ur sig ett ord, panikslagen reser hon sig upp och börja springa. Hon hör fotsteg som kommer allt närmare. Plötsligt faller flickan ihop, till en klump, helt förlamad. Vaknar förskräckt upp och möts av orden "Det är du och jag mor världen"
