Undrar så om det existerar? Hur vet man det? Finns det någon som vet? Vet mycket väll att de existerar, men börjar tvivla, tvivla så starkt. Inget är ju som de borde vara, inte nu, inte sen, nej aldrig. Det blir ju aldrig som man tänkt sig, precis aldrig. Varför ska det vara så? Orka med allt, varför ska det vara så jobbig? Nu orkar jag inte bry mig mer. Tänker bara låta allt va som det är, så får jag se vad som händer. Orkar helt enkelt inte bry mig om det mer, lägga energi på allt och alla!

Vill bara försvinna här ifrån, från allt. Lämna allt som det är, bara få sluta ögonen, vakna upp igen och allt var underbart. Inte som det är nu, allt skulle vara annorlunda. Längtar så tills jag får känna den känslan, det skulle vara så mycket värt. Det är de lilla som betyder så mycket, kan ingen förstå? Det är små, små saker som avgör allt, det krävs inte mycket. För att det ska betyda något, de räcker med något litet. Bara det kommer från hjärtat.

Är bara så trött på det, att folk inte kan fatta. En del har den turen, ni ska uppskatta de ni får gå igenom. Alla har inte den turen, så sluta klaga, va glad för det du får. Va glad för de som någon annan får. Tänk inte bara på dig själv.

Varför ha sådan otur? Existerar tur i oturen? Finns säkert ingen som har svar, men vill veta. Under ett leende kan det döljas mycket mer, det är inte allt ni ser. Ni vet inte allt, men jag vill inte att alla ska veta, orkar inte. Vill bara lägga det åt sidan, låta det va som det blev. Inget som kan göras ogjort. Det är bara så.

Allt blir dock inte som man tänkt sig, men så är livet. Bara till att leva vidare. Misstag gör vi alla någon gång. Vissa större än andra, men vi alla gå igenom det, någon gång. Vill bara kunna leva, känna den känslan, men det är något som hindrar mig, oh snart är det dags…