Måndag 07-12-17
Idag hade vi svenska och vi skulle göra en liten lek eller ja en övning. Det var ganska så skoj iaf resultatet vi satt kring ett bord vi var ca 5 i varje grupp. Så fick vi tre meningar som vi alla skulle börja skriva sen skulle man skriva tills Tobias sa byte också skulle man vika ner såp att den andra bara kunde se sista raden!
Som sagt så var vi 5 vid vårt bord, Tette, Anna, Johannes, Maria och Camilla. Så allt som allt så blev det 5 olika berättelser, men här är iaf min som jag började att skriva på!

Alla fick de här att börja med: En dag som denna var det omöjligt att vara nere. Solen sken och en ljum vårbris svepte genom luften. Inget kunde gå fel.

Sen började jag att skriva vidare en bit och sen skickade vi den åt höger:
Tette - Jag var nog den lyckligaste personen i hela världen. Jag har aldrig mått bättre, den här känslan som jag känner inom mig har jag aldrig tidigare känt. Att veta att det är hon och jag, gör mig som sagt till världens lyckligaste.
Anna - Jag var så lycklig. Solen sken på mig och jag kände hur jag blev varm igen efter doppet, varför skulle det ta slut? Det fick det inte. Allt skulle bli förstört då. Men man måste vakna upp till verkligheten och möta den. Synd att det inte kunde vara för evigt,
Johannes - inte ens denna stund som jag vill dela med min flickvän som heter Coronita. Coronita har en katt, katten heter Tjock-Steffe. En gång var Tjocke-Steffe ute och vandrade med sina flodhäst kompisar. De saknade varandra på kvällen när de slutat leka, men de visste att dem skulle träffas imorgon
Maria - och ta en fika och sedan gå och bada i det kalla havet. Efter att de hade fikat gick de ner till havet och Maj hoppa i. Men fick kramp i benet.
Camilla - Hajen fortsatte att omringa henne och hon skrek på hjälp flera gånger om, hon kunde riktigt känna den kom närmare henne, snart skulle honväll dö. Varför sa hon aldrig till att hon skulle ut och simma. Aldrig ensam ju!
Tette - Jag vet inte varför det inte finns någon som förstår vad jag menar. Hur svårt kan det vara?