Som frosten biter sig fast i den kalla vinterkylan, så känns det när någon älskar en. Frosten kommer på natten smyger sig på & helt plötsligt så finns den där. Det är som kärleken till dig, den kommer om natten i min dröm, helt plötsligt finns den där.

Den smyger sig på tills natten blir dag, som frosten i vinterkylan. Då den sakta försvinner när solen sakta kommer fram. Men har jag tur så stannar kärleken kvar även då natten blir till dag.

Hoppet lever kvar även under den tiden då natt blir till dag, kalla nätter längtar jag. I min fantasi kan jag känna din hud mot min, då kalla nätter sänker sig & fängslar mig.

Kalla nätter plågar mig, med frosten på rutan, den kalla vinden som sveper in genom fönstret. Reser mig upp för att stänga fönstret, med vinden griper tag i min kropp. Känner den kalla vinden i hela kroppen, men fryser inte, för tanken på dig gör mig varm.

Jag vandrade ensam i min dröm men så kom du. Jag minns den dagen då vi träffades, du sa vi ses igen. Men det blev bara i min dröm, du kom aldrig igen…

Frosten kom ensam, du lämnade mig där i kylan. För att sakta frysa till is, mitt inre finns nu inte mer. Snart kommer solen & då smälter jag bort. Kommer aldrig igen, du fick som du ville…