Kärlek i de gröna sommar gräset...
Lågan från ljuset når fönstret i samma sekund som pojken andas tungt. Alla minnen väcks nu till liv passerar lika snabbt som regndropparna möter marken och träffas av gatulampans sken. Regndropparna kastar sig längs gatans kant, för att sedan falla mot evigheten ner i närmaste brunn.
Pojken bryr sig då inte om att ta på sig någon extra tröja eller något liknade. Han traskar rakt ut i regnet känner regnet mot sin kind. Hans tårar försvinner bland himlens alla droppar. Men han känner inte sig ensam längre, han står där på gräsmattan. Tårarna som sakta glider ner från hans kind, möter himlens droppar och tillsammans faller de mot evigheten och vet inte vad som väntar dem när de möter de gröna sommar gräset.
Inget är som de har varit allt har nu förändrats på några sekunder. Allt gick så snabbt, plötsligt så står han där i de gröna sommar gräset, men han är inte ensam. Känner varje liten droppe regn som smeker hans kropp. Han känner sig varm, det är någon som känner som han tycker precis som han. Han är inte längre ensam.
Plötsligt händer de, någon tar hans hand. Lyfter den, placerar den i sin. Två händer möts, men vem är det som känner på samma sätt, han som trodde att det bara var han i hela världen och ingen annan som kände just samma sak.
Det underbaraste har inträffat och han kan inte tro att det är sant. Det är någon annan som känner exakt samma sak som han. Men han vågar inte öppna ögonen för att se vem det är. Tänk om det bara är en dröm?
De va ingen dröm, hon står där vid hans sida men hans hand i sin. De är som gjutna för varann. Allt är bara så perfekt, få stå där vi hennes sida. Få känna att man inte är ensam är så mycket värt.
Nu är de två om saken, ingen behöver nu känna sig ensam mer. Det är så det ska vara. Det finns alltid någon till någon. Någonstans finns den du älskar och den som har dig kär. Tycker som du har samma syn på livet. Pojken fick nu en läxa lära. ”Det finns någon för alla”, man behöver dock inte tycka samma sak, va lika eller något. Det är bara så det finns någon för dig lika väll som det finns för mig.
Men innerst inne är man som frågan och svaret. De behöver varandra. Det är aldrig skoj att få en fråga och sedan inget svar. Eller ett svar på en fråga som man inte får veta. Pojken vågar inte tro att det är sant men öppnar sakta ögonen, i samma ögonblick som flickan.
De ser på varann, öga mot öga. Tar varandras händer, dansar runt, runt i ring. Men släpper plötsligt taget. Faller mot de gröna sommar gräset, känner hur lyckan nu har smugit sig på, tagit den plats som länge varit ett hål, hos dem båda två.
Flickan känner då hur kärleken börjar gro, öppnar munnen för att säga ”Känner kärleken till dig, den rinner genom min kropp som blodet i mina ådror” Regnet träffar hennes rosen röda läppar som sakta möts av pojkens fuktiga läppar. De ligger där tillsammans i de gröna sommar gräset tätt, tätt intill varann. Lika tajt som kläderna deras på kroppen de har.
”Älskling, jag är frågan och du är svaret, vi hör ihop. Utan den ena är vi inte fullständiga” Pojken vet då inte vad han ska säga blir som stel. Får inte ur sig något allt skulle då bara bli så fel. Men plötsligt, "Om varje droppe regn speglar min kärlek till dig, så skulle det regna för alltid<3" Precis sekunderna innan slutade de regna, varför blir allt så fel. Men fickan förstår, det är så det ska va de två. Men då pojken sagt dessa ord, började regnet falla. Allt var då som en dröm. De som nyss blev så fel blev nu inte så fel.
Men det var för att flickan förstod. Det skulle va de två. Det är gjorda för varandra, hand i hand de nu ligget i de gröna sommar gräset, känslan av att inte vara ensam. Är de enda som är något värt.
