Det går inte att beskriva. Vad du än säger. Det är bara så, inget kan beskriva hur det är. Just den känslan, den kommer varje gång. Du förstår inte hur jag känner. Det finns inte några ord som kan beskriva. Allt är bara så, inget man kan ändra på hur det är. Det är bara de mest fruktansvärda på denna jord, du kan inte säga annat än att det är sant.
För det går inte att beskriva. Jag vet inte vad jag ska säga, får inte fram några ord. När du ser på mig sådär, de går bara inte. Känslan av att jag får sitta här helt ensam och tanken på att du är långt, långt bort från mig. Finner inga ord.
Ensamhet, det är så otroligt fruktansvärt. Vill inte mer, orkar bara inte mer, förtstår du inte. Om du inte vill bara mig nära så lämna mig då i fred för alltid, kom inte tillbaka och ring inte mig varje dag. För jag orkar inte mer. Längtar så otroligt mycket efter dig, förstår du inte att du bara sårar mig, när du ringer.
Men sen inte kan komma och vara mig nära. För det är de jag vill, inget annat. Vill inget hellre än att vara dig nära. Förstår du nu hur jag känner? Förstår du inte så lämna mig för evigt och kom inte tillbaka...